Helsingfors går in för genusbudget
Helsingfors stad går in för genusbudgetering för att få syn på vart pengarna går – och framför allt, till vem. – Det handlar om att synliggöra hur könsskillnaderna ser ut då staden budgeterar, säger stadsfullmäktigeledamoten Veronika Honkasalo.
Helsingfors stads budget för i år ska granskas ur ett könsperspektiv.
– Genusbudgetering handlar om att synliggöra hur könsskillnaderna ser ut då staden budgeterar, säger fullmäktigeledamot Veronika Honkasalo (VF) som misstänker att mansdominerade sektorer har lättare att få resurser.
Den här veckan beslutade en så gott som enhällig stadsstyrelse i Helsingfors att föreslå att budgeten för 2018 ska utvärderas ur ett könsperspektiv. Dessutom ska staden starta ett pilotprojekt för genusbudgetering, och alltihop ska rapporteras i slutet av nästa år. Tanken är att genusbudgetering ska införlivas som ett permanent element i stadens budgetförfarande.
I bakgrunden ligger en motion som undertecknats av 39 fullmäktigeledamöter med Veronika Honkasalo (VF) som första undertecknare. Hittills har Helsingfors inte genomfört genusbudgetering eller systematiskt utvärderat budgetarnas konsekvenser ur ett könsperspektiv, konstaterar undertecknarna.
– Genusbudgetering handlar om att synliggöra hur könsskillnaderna ser ut då staden budgeterar. Hur fördelas pengarna mellan olika sektorer till exempel, hur prioriterar man? förklarar Veronika Honkasalo.
Processen är nu i startgroparna i Helsingfors, och också själva processen är ett viktigt jämställdhetsarbete, säger Honkasalo – då måste man titta på de olika momenten och utvärdera vad som gjorts.
Honkasalo lyfter upp ett konkret exempel på hur ett genusperspektiv kan synliggöra underliggande prioriteringar: En SFP-motion för några år sedan lyfte upp genusmedveten snöröjning med modell från Sverige. Då staden plogar är det bilvägarna som plogas först och därefter trottoarer och gångvägar – som används allra mest av kvinnor och äldre, och där barnvagn är en särskilt svår nöt i snödrivan.
– En annan sak är att det ofta känns som om man får kämpa väldigt hårt för att få loss resurser för social- och hälsovårdssektorn, eller för barn- eller äldreomsorg. Samtidigt verkar det som om miljoner rinner ned hur lätt som helst då det gäller stadsplanering. Ser man på de olika sektorerna är social- och hälsovården och barn och utbildning väldigt kvinnodominerade, medan stadsplaneringssektorn är mansdominerad, säger Honkasalo.
Hon skulle gärna se att något område inom stadsplaneringssektorn skulle bli föremål för pilotprojektet med genusbudgetering.
– Hur budgetmedlen fördelas säger också något om hur olika saker värdesätts. Hur värdesätter vi till ex- empel barnomsorgen, eller socialoch hälsovård och stadsplanering? Själv tänker jag att genusaspekten finns med överallt.
Ekonomi är inte könsneutralt
Förslaget om genusbudgetering applåderas också av stadens jämställdhetskommitté. Hittills har bedömningarna av genuseffekterna bara gett ett marginellt mervärde, då de inte haft någon klar roll i jämställdhetsarbetet, konstaterar kommittén i sitt utlåtande.
För att genusbudgeteringen ska ha önskad effekt – alltså förbättra jämställdheten och likabehandlingen – krävs att både ledande politiker och tjänstemän förbinder sig till arbetet. Det säger forskaren Anna Elomäki vid Helsingfors universitet, som precis färdigställt en rapport om genusbudgetering på uppdrag av statsrådet. I rapporten har hon jämfört ett antal europeiska länder och deras metoder för genusbudgetering och utvärdering.
– Budgetering och andra åtgärder som har med ekonomi att göra är inte alls könsneutrala, fastän man ofta föreställer sig det. Antingen främjar de jämställdheten eller så försämrar de den. Därför är det viktigt att granska hur de olika budgetmomenten riktar sig, säger Elomäki.
På nationell nivå finns färska exempel också på det senare, säger Elomäki, och tar som exempel nedskärningarna i den subjektiva rätten till dagvård och alterneringsledigheten. Med lite förhandsgranskning hade man kunnat se hur ojämnt åtgärderna skulle slå ut, menar hon.
Bland städerna har till exempel Reykjavik, Stockholm, Wien och Berlin redan länge tillämpat genusbudgetering. På kommunal nivå är det på många sätt lättare att få syn på genuseffekterna, säger Elomäki, då det handlar om basservice.
– Hur fördelas pengarna mellan olika grupper i olika sektorer? Vem får nytta av dem? Ta till exempel satsningarna på idrott, stöder man flickor eller pojkar mer? Eller ta nu barnträdgårdslärarnas löner – en kommun som förbundit sig till att sträva efter jämställdhet kan överväga om lönerna kunde höjas som ett sätt att främja jämställdheten.
Olika länder och städer har olika metoder för att komma åt genusaspekterna i budgeteringen. Det som funkar för en funkar kanske inte för en annan, säger Elomäki.
– Men att börja med att utvärdera budgeten i efterhand som Helsingfors nu planerar är ett bra sätt att börja. Det kan vara ögonöppnande att få fram konkret information om hur olika prioriteringar påverkat olika grupper.