Häkkänen: Straffen måste kännas
Justitieminister Antti Häkkänen (Saml) anser att det viktigaste är ett tillräckligt svidande straff. I andra hand kan man satsa på rehabilitering och brottslingarnas återvändo till samhället.
Enligt Brottspåföljdsmyndigheten har man inte kunnat påvisa att bestraffning leder till färre brott, men enligt justitieminister Antti Häkkänen är det inte det som är poängen, säger han i en lång intervju med Helsingin Sanomat.
– Det viktiga är att det känns för personen. Om det har en förebyggande effekt eller inte är en krångligare gåta. Det kan vara svårt att förebygga brott som begås i fyllan eller av passion.
33-åriga Häkkänen vill att straffsystemet upprätthåller samhällets spelregler. Han har redan förhandlat fram resurser för att höja karenstiden för att bli dömd som återfallsbrottsling från tre till fem år.
Våld mot kvinnor och sexualbrott
Häkkänen ser särskilt stora brister i straffskalan då det gäller våldsoch sexualbrott, i synnerhet om man jämför med de förhållandevis stränga straffen för narkotikaimport, skatteplanering och ekobrott.
– Våld mot kvinnor i närrelationen ligger över det europeiska medeltalet. Vi har svåra problem som jag måste svara på och ta ställning till i internationella sammanhang.
Häkkänen medger själv att även fostran och utbildning spelar en stor roll i förbyggandet av våldsoch sexualbrott. I sin roll som justitieminister vill han ändå dra sitt strå till stacken.
Han stöder förslaget om att införa rubriceringen grov våldtäkt av barn, som ska ge ett straff på mellan fyra och tolv års fängelse. I början av maj uppmärksammades domen mot en vuxen man som hade samlag med en tioårig flicka. Enligt domstolen uppfylldes inte villkoren för våldtäkt, vilket mötte kraftig kritik. Häkkänen anser att Finland behöver en egen straffskala för sexuella övergrepp mott offer som är under 16 år.
Justitieministern vet att hans förslag strider emot rådande praxis i Finland. Han ser juridik och kriminologi som relevant bakgrundsinformation, men betonar att det är politikernas som drar riktlinjerna.
– Om man tror att vetenskapen avgör värdefrågor kan man sudda ut politikernas roll, säger Häkkänen.