Arvssynd
Det är fult att prata pengar, men ännu fulare är det att syskon slutar att tala med varandra och att kusiner inte längre dansar runt samma gran.
Det drog kallt redan under sjukhustiden. Två av syskonen smet från jobbet och kör för att hinna in en sväng via pappa några gånger i veckan, men en hade inte möjlighet. Han hade i själva verket aldrig möjlighet fast han bodde närmast. När pappa sedan dog en blek tisdag i mars kom också döden olämpligt. Mitt i brorsans viktiga förhandlingar, så tyvärr, var de igen bara två som höll i ådrade händer och sa farväl medan ledljuset fladdrade ängsligt på nattduksbordet.
Efteråt körde de till pappas lägenhet. Satte på en panna kaffe och stirrade tysta på halvgjorda korsord och slarvigt uppdragna gardiner. Stirrade och märkte att tavlan ovanför pianot inte hängde kvar. I stället hängde där en klocka, snett på en alltför liten spik och kontoutdraget avslöjade att någon med fullmakt hade betalat några räkningar och sen lite till sig själv. Under många år.
Jag möter dem ofta någon vecka efter att de för sista gången höll i den allt svagare handen, men före de upptäcker att något fattas. Vi pratar död, liv och minnen, men när de vill runda av med psalmval och orgelfavoriter sticker jag försiktigt fram frågan om arvet. Det är fult att prata pengar, men ännu fulare är det att syskon slutar att tala med varandra och att kusiner inte längre dansar runt samma gran. Det är superfult att luras och jobbigt att tvingas belasta rättsväsendet med fajter om silver och stugtomter varför jag tycker att det är en själavårdsfråga att våga fråga.
Ingen har egentligen ett mandat att blanda sig i, men prästen kan alltid undra. Undra och förstås inte få ett svar, men i stället bara fortsätta att tala om vad som kan hända när den som alltid vakat över rättvisa och sammanhållning inte längre finns. Berätta med munnen full av bulle om syskonrelationens dynamik och trista worst case-scenarion. Tala om att det sällan är värt att ta strid för då får man inte frid. Tala om girighetens pris.
Favoritsöner och fyrk finns det berättelser om redan i Bibeln och Shakespeares Kung Lear ger arvet till fel flickor medan den pålitliga blir utan. Samboskap och särkullar krånglar i dag till det redan svåra och bonusfamiljens juridik får den mest luttrade advokaten att ge upp. Däremot ger sällan de som träter upp. I stället bränner de av sitt omtvistade arv på jurister.
Men egentligen handlar det ju inte längre om pengar. Det handlar om oärlighet och orättvisa. Det handlar om släkt, svek och sår. Visst finns det mycket att förlora av gemenskap, men frågan är om det finns förutsättningar att dela på sommarstugan igen. Vill man tillbringa vackra sommarkvällar med människor som snor ens korv när man vänder sig om? Nix, men man skulle gärna lägga en till chorizo på grillen åt alla andra i släkten som är kiva och som man saknar.
Livet är lite för kort för kaffekoppskrig!