Längs minnenas allé
Det holländska artpopbandet Nits klappade ihop onsdagsspelningen till ett helgjutet kvalitetspaket bestående av nya och gamla godingar.
Spelningens röda tråd utgjordes av den senaste plattan Angst som skildrar ett krigs- och efterkrigstida Holland så som generationen före Nits upplevt det.
Gruppen har under sin långa karriär på skivor och live presenterat fantastiska soundpaletter som byggts upp genom effekter, utvidgade sammansättningar, eller genom nedskruvade finurliga minimalistiska metoder.
Även den här gången lyste gruppens genialiska sinne för melodi och sound och för den en gång insupna 60-talspopstilen som gör Nits-musiken attraktiv och lättlyssnad.
Triosättningen som består av Henk Hofstede (sång, gitarrer, klaviatur) Robert Jan Stips (synt, sång) och Rob Kloet (trummor) satsar hårt på att utveckla sitt uttryck och som en följd av det spelades också gamla bravurer som Sketches Of Spain och många andra med en påtaglig uppsluppenhet. Nya spännande effekter bidrog avsevärt till de fräscha nya tolkningarna och Hofstedes John Lennon-lika röst var stark och uttrycksfull.
En Nits-konsert är aldrig bara en samling slående låtar utan mest av allt en kommunikationssession som leds av den munviga och joviala Hofstede som presenterar låtarna genom intressanta och humoristiska anekdoter.
Under kvällen hänvisades därför flera gånger och till mor- och farföräldrarnas ungdomsupplevelser som givit upphov till Angst-plattan.
Tidsresan tog sig genom ångestfyllda krigsminnen vidare till den nya tiden som på skivan bland annat beskrivs i en låt med Elvis Presley på tåget under en permissionsresa genom dåtida Västtyskland – där ju rockkungen avtjänade sin värnplikt.
Livet i Holland liksom i stora delar av övriga Europa influerades nu av den amerikanska livsstilen som givetvis också i allra högsta grad satt sina spår i Nits-musikerna.
I Angst-repertoaren vimlade i övrigt fascinerande personer, fordon, natur och stadsskildringar, gatunamn och övrigt epokunderstykande material.
Videoprojiceringarna ovanom bandet var fullt i linje med Nits-estetiken som kombinerar realism och gränslös fantasi. Tack vare bandets långvariga hovljudtekniker Paul Telman var ljudet i den fullsatta konsertsalen av toppkvalitet.
Även den här gången lyste gruppens genialiska sinne för melodi och sound och för den en gång insupna 60-talspopstilen som gör Nits-musiken attraktiv och lättlyssnad.