Otso Kantokorpi död
Den finländska kulturjournalistiken har förlorat en noggrann, stridbar och kunnig konstkritiker.
Otso Kantokorpi (f. 1957) är död. Han är känd för sin kritik och sina kolumner i både press och radio samt i sin blogg Alaston kriitikko (Den nakna kritikern), och för en rad inspirerande guideböcker om sitt särintresse, estnisk arkitektur och kulturhistoria, till exempel Sankarimatkailja Tallinnan raitiovaunuissa (2010). 2009 upptäckte han att en utställning med rysk avantgardekonst på Wäinö Aaltonens museum i Åbo bestod av förfalskningar.
Kantokorpi var en flitig, kritisk och debatterande skribent som både vågade axla smakdomarens uppgift och ägna sig åt ideologisk diskussion om institutionella och konstpolitiska frågor. I en 60-årsintervju i Helsingin Sanomat i fjol karakteriseras han som ”det finländska konstfältets morrande samvete på vänsterkanten”. Men argsintheten levde i hans texter som ett energiskt och intresseväckande språk, och var aldrig större än hans övergripande, öppna och tillgivna intresse för konsten.
I det blogginlägg som blev hans sista, skrivet den 8 maj, preciserade han sitt uttalande för Helsingin Sanomat om porträttet på president Niinistö, som felaktigt karakteriserats som ”yhteisötaide” (samhällskonst, community art). Samhällskonst är konst som skapas tillsammans med en specifikt grupp eller gemenskap, för den och på dess egna villkor, inte ett hopkok av olika konstnärers verk, poängterade Kantokorpi.
”Att tala om konst anses helt oviktigt och därför kan man säga vad som helst. Jag vill ha större noggrannhet”, skrev han – och bland annat den noggrannheten hade han själv ägnat sitt yrkesliv åt att värna om. Vi var många som läste honom och kommer att sakna både den och hans bistra men uppbyggliga stridbarhet.
Otso Kantokorpi avled i en sjukdomsattack när han var på väg hem till Helsingfors från en konstutflykt i Åbo.