Otippad vinnare i HBL:s bifftest
Utbudet av biffar som inte innehåller kött är ganska stort ute i matbutikerna. Köttet kan ersättas av ärter, bondböna, spenat, linser eller nötter. Den nyaste biffen innehåller lite syrsa. HBL har provsmakat åtta biffar utan kött – och vinnaren överraskad
En biff behöver inte alls innehålla kött – på marknaden finns ett växande sortiment av biffar som passar vegetarianer och veganer. De är gjorda på bönor, vete, grönsaker, ärtprotein eller linser. HBL har testat och jämfört åtta biffar – och det halvfabrikat som samlade mest stjärnor var en överraskning för alla. Ingredienserna var inte helt vegetariska, men den väcker mycket diskussion och starka känslor!
Dagens melodi är att trappa ned på köttkonsumtionen och ersätta biffen med grönsaker åtminstone någon dag i veckan. Det går bra ibland, när man har tid att experimentera i köket, leka med kryddor och prova på nya recept. Men hur gör man när det är bråttom, när tiden är knapp mellan arbetsdagens slut och kvällens aktiviteter? Kan de vegobiffar som finns i butikernas kyl- och frysdiskar lätt ersätta färdiga köttbullar och kycklingfiléer?
Vi testar! HBL samlar ihop ett middagssällskap bestående av såväl tidigare som nuvarande vegetarianer och några allätare som gärna ökar mängden grönt på tallriken. Vi gör en butiksrunda i tre mataffärer som resulterar i åtta paket färdiga biffar utan kött. Eller, om vi ska vara riktigt ärliga så finns där ett gränsfall, för syrsor härstammar ju från djurriket och nu råkar ett paket innehålla mjöl från dessa insekter.
Alla biffar är alltså inte veganska, förutom insektmjöl visar det sig också att ett par av dem innehåller äggvita eller äggpulver. Men något kött i traditionell bemärkelse finns här inte.
Från allätare till tidigare vegetarian
Testgruppen består av Stefan Lundberg, som inte tackar nej till en saftig biff, men ändå oftast lagar fisk och grönsaker hemma, Staffan Småroos som tidigare var vegetarian men som numera gärna äter kyckling för att få i sig tillräckligt med proteiner efter han har tränat och Anna-Maria Karf som inte äter kött, men nog fisk och har provat på ett stort antal vegetariska produkter. Både Pia Ingström och Fredrik Sonck är allätare i ordets vidaste bemärkelse, de anser nämligen att man inte bara ska äta innerfilén av ett djur utan alla delar, från inälvor till svans, och de byter mer än gärna ut köttfärsen i pastasåsen mot sojakross eller bönor.
Det här är ett blindtest, så testgruppen vet inte vad de serveras, men för säkerhets skull går vi igenom allergenerna för varje produkt. Testbiffarna är uppvärmda i ugnen och serveras med potatissallad, hummus och tärningar av tomat och gurka. Till maten dricker vi vatten även om en del av testpanelen hävdar att biffarnas smak bättre skulle komma till sin rätta med vin.
– Jag är allergisk för selleri och det finns i oväntat många halvfabrikat, så jag hoppar genast över mat från Hälsans Kök, för den innehåller ofta selleri, säger Anna-Maria Karf, som till vardags jobbar på ekonomiavdelningen på KSF Media.
Först ut är en tyskproducerad brunaktig biff som liknar en välmarinerad kycklingfilé. Den får några minuspoäng för att snittytan blir ful, för att doften är lite intetsägande och för att den är ganska salt, men sedan ändrar tongångarna till det positivare.
– Den är inte alls oangenäm, jag kan äta den utan obehag, säger Pia Ingström, litteraturkritiker.
– Jag skulle kunna servera det här till min dotter som är vegan, säger nyhetsreporter Stefan Lundberg.
– Helt okej, den känns nästan som
en hårt processerad köttfärsbiff, säger kulturchef Fredrik Sonck.
– Jag skulle kunna köpa hem det här ibland, utbrister webbredaktör Staffan Småroos.
Nästa biff är rund och grönaktig till färgen och den väcker genast livlig diskussion.
– Det här är spenatbiff, säger Stefan genast.
– Doften är ok och smaken är angenäm och kryddig, men konsistensen är lite grötig. Den är säkert svårtillredd, jag skulle inte våga servera det här till gäster, den kan bli ”löllig”, funderar Pia.
När det klarnar att biffen helt riktigt innehåller spenat, men också några procent insektsmjöl blir tongångarna genast ivrigare. Men ingen känner någon smak av insekterna.
– Är det sant, finns det insektsbiffar att köpa? Jag har sökt efter livsmedel med insekter med ljus och lykta i mina närbutiker utan att hitta, säger Staffan.
– Det här skulle jag gärna laga som snabblunch nån lördag då det är bråttom, tillsammans med lite lingon slinker de säkert ner och barnen skulle få i sig lite välbehövliga proteiner, tycker Fredrik.
Protein utan smak
När den tredje biffen landar på tallriken sjunker den glada stämningen runt matbordet något, Pirkkas sojabiff orsakar inga spontana glädjerop. Torr, trist och underlik bismak – så lyder de första kommentarerna.
– Usch! Det här skulle jag inte ens
Så här smakade skolmaten under depressionen i början av 1990-talet. Först hade vi riktigt god skolmat, sen kom lågkonjunkturen och efter det började all skolmat smaka så här Fredrik Sonck
ge åt hunden, det smakar vidrigt, säger Anna-Maria och ryser.
– Det här kan man inte ens rädda genom att steka i smör. Biffen passar endast till en vegansk vän som du verkligen hatar, resonerar Fredrik.
Testgruppen är överens om att det är just sådan här mat som bekräftar folks förutfattade meningar om hur vegansk mat smakar. Det är först när proteininnehållet kommer på tal som den första, och enda, positiva kommentaren uttalas:
– Den innehåller lika mycket protein som kyckling. Det lyfter produkten något, säger Staffan nöjt.
Den fjärde biffen får verkligen åsikterna att gå isär. Det visar sig nämligen att alla män gillar de grillade filéerna av soja- och veteprotein, som är förvillande lika kycklingfiléer, medan de två kvinnorna inte är ett dugg imponerade.
– Ska det där föreställa en kyckling? undrar Pia.
– Det ser ut som sammanpressad potatis, utbrister Anna-Maria.
– Den har bra konsistens. Bäst hit- tills, berömmer Stefan.
– Jämförbart med köttfärs, fast lite intetsägande, tycker Fredrik.
– Det skulle jag köpa, säger Staffan.
Slutresultatet talar för sig självt: 0 poäng från damerna, 14 av 15 möjlig poäng från herrarna.
Utseendet är viktigt
Linsburgarna som står femte i tur styr in diskussionen på vad dessa biffar egentligen innehåller och det visar sig att många uppskattar att man ser vad man äter.
– Den här biffen är snygg och den ser naturligt ut. Den innehåller lite för mycket morot, men nu gillar jag morot, det är riktigt mat. Och den är dessutom välkryddad, säger Pia gillande.
– Ja, biffen är estetisk och den doftar gott, man kunde ha den som hamburgerbiff, tycker Anna-Maria.
– Men den smakar kummin och jag tycker inte att kummin hör hemma i den här typen av mat, protesterar Stefan.
– Först smakar den gott, men den har en stickig eftersmak, säger Staffan.
Följande biff är en bottennotering, igen. Apetits biffar av ärtprotein försöker helt klart vara en vegetarisk version av köttfärsbiffarna, något som inte faller sällskapet i smaken. Ingenting i utseendet avslöjar vad biffen kan tänkas innehålla.
– Smakar som grillchips, tycker Anna-Maria.
– Utseendet är på alla sätt oansen- ligt och dessutom luktar de brända, utbrister Stefan.
– Den har en liten lukt av korv. Nej, det är ju rök! säger Pia.
– Så här smakade skolmaten under depressionen i början av 1990-talet. Först hade vi riktigt god skolmat, sen kom lågkonjunkturen och efter det började all skolmat smaka så här, minns Fredrik sin skoltid.
Passar i burgare
Den sjunde biffen kittlar smaklökarna på ett helt nytt sätt med sin aromrika och lite söta doft. Biffen med det personliga namnet Petrus innehåller en rad olika nötter och får genast en del positiv uppmärksamhet.
– Det här var en verklig allergibomb! utbrister Stefan när innehållsförteckningen med inte mindre än sex olika nötter räknas upp.
– Jag gillar nötigheten, biffen har en god eftersmak, säger Pia.
– För söt för att vara huvudrätt, den känns nästan som en efterrätt. Jag skulle kunna äta den med salsa eller harissa, tycker Anna-Maria.
– Jag kunde tänka mig biffen i en vegohamburgare. Men jag undrar om den alls är ett mera hållbart alternativ än en ekologisk köttbiff – alla nötter är inte hållbart odlade och dessutom har de rest runt halva jordklotet för att landa i Finland, resonerar Fredrik.
Den sista biffen är en mörk sak, gjord på svarta bönor och den har svårt att engagera någon i djupare diskussioner, men ingen direkt ogillar den heller.
– Jag har svårt att tycka något om den här, den väcker inga känslor, säger Staffan.
– Den har god smak, svarta bönor är gott. Men varför måste man göra biff av dem? Jag skulle hellre köpa en burk svarta bönor och äta dem som sådana, säger Pia.
– Fördelen med den här vegobiffen är att den går att grilla, den hålls ihop och den passar också bra att äta tillsammans med en sallad på sommaren, säger Anna-Maria, som ofta väljer just den här bönbiffen.
En klar vinnare
Efter att de åtta biffarna är analyserade, jämförda och uppätna står det klart att vi har en överlägsen vinnare – grönsaksbiffen Sirkka går hem hos alla och samlar idel lovord av den ganska kritiska testgruppen. Vi har också två bottennoteringar – Pirkkas biffar av bondböna får inte mer än tre ynkliga stjärnor och Apetits biffar av ärtprotein är inte mycket godare. Däremellan placerar sig fem biffar med ganska jämna poäng, som alla fyller en funktion som snabb middagsmat, men som inte riktigt når upp samma nivå som innerfilé. Men så var vi inte heller ute efter att slopa köttet helt, utan snarare ville vi hitta vegetariska och ekologiskt hållbara alternativ för en mångsidigare veckomeny.