I morgon i Vanda är allt ljus på Esbo
Esbo är nu värstingen i klassen, den av huvudstadsregionens städer som med ökande motvilja kritiserar regeringens reformer.
Sent på tisdag kväll ska politikerna i Helsingfors, Esbo, Vanda och Grankulla vara överens om ett utlåtande till landets regering. ”Krismötet” i Vanda är fullmäktigens kanske sista rop på hjälp. I papperet står det nej till landskaps- och vårdreformen. Efter mycket tjat och omröstningar kan det i stället vara ja till omställningarna, bara ni fixar det här och lagar det där. Hälsningen gäller de reformlagar som riksdagen diskuterar i juni.
General i motståndsrörelsen är den samlingspartistiska borgmästaren i Helsingfors Jan Vapaavuori. Han har ett starkt folkmandat och räknenissarna i stadshuset vid Salutorget som utgångspunkt. Huvudstaden har skött sig och gjort helt egna reformer: De nya vårdcentralerna, till exempel. Här kan barnfamiljer som behöver hjälp få allt under ett och samma tak och informationen mellan myndigheter löper utan fördröjning. Alla vinner, säger Helsingfors.
Men som kommunforskaren Siv Sandberg påpekar (HBL 8.5) kan Jan Vapaavuori i februari ha gjort reformmotståndet en björntjänst i försöket att bakom kulisserna få Juha Sipilä (C) att tänka om. Borgmästaren föreslog diverse särlösningar för huvudstadsregionens del. Svaret var nej. Av allt att döma kontaktade Vapaavuori statsministern utan att först diskutera grundligt med Samlingspartiet i Esbo och tillvägagångssättet verkar nu vara ett stort problem. Annars är det svårt att förstå varför stadsstyrelsen, där Samlingspartiet utgör nästan halva styrkan, plötsligt vill urvattna städernas gemensamma kritik. Så här beskriver forskaren Siv Sandberg situationen:
– Esbo förhåller sig skeptiskt till utspel från Helsingfors och Vanda sväljer inte heller allt. Det är ju hur det fungerat när det varit tal om metropolförvaltning och kommunsammanslagningar. På ett principiellt plan har man ställt sig positivt till förslag från Helsingfors, men när man börjat syna detaljerna har tonen blivit mer avvaktande.
Om det verkligen är Vapaavuoris initiativ som Esbopolitikernas protest i protesten handlar om och inte skillnaden i städernas och statens uträkningar samt det faktum att det är enbart 4–6 månader mellan riksdagens beslut och landskapsvalet (ska enligt Europarådets rekommendationer vara ett år), så är kappvändningen förutom löjlig också skadlig för Esboborna och hela regionen. Historien visar hur bittert det är att stå på barrikaderna.
I söndagens HBL ingick ett uppslag om våra skatter efter reformerna och en insändare av riksdagsledamot Mikaela Nylander (SFP). Artiklarna ger en uppfattning om den omfattning som regeringens räkneövning har. Nylander kallar det hela en mardröm.
Helsingfors har hela tiden varit vaken. HBL har tidigare berättat att huvudstaden gett närmare 30 utlåtanden om landskaps- och vårdreformen mellan januari 2016 och maj 2017. Det är sammanlagt hundratals sidor text, kritik och bättringsförslag. Enligt borgmästare Jan Vapaavuori har ingenting beaktats och här vi nu, ”inför katastrofens brant”. Han menar att tidernas största omställning förberetts illa. Förberetts har den ju nog – i tio år. Olika regeringar har stött och blött utan att komma framåt. Nu finns en regering som kommer framåt enligt devisen bättre att göra något än ingenting alls.
På regeringens nätsidor är vårdoch landskapsreformen vägen till en skön och ny framtid. I verkligheten har Juha Sipilä plockat fram defibrillatorn för ”något måste göras”. På sin sida har Sipilä just nu högkonjunkturen. Allt färre finländare går utan jobb. Går allt bra framstår Sipilä som ett geni och får pris av FN. Går det illa använder vi följande tio år för att montera ned en ny förvaltning.
Vi kommer också i framtiden att ha 295 kommuner men de har betydligt färre lagstadgade uppgifter då 18 landskap ansvarar för vården, räddningstjänsten och miljön. För medborgaren är allt som förut, men trycket att ytterligare bygga ut den offentliga sektorn minskar, vilket är nödvändigt då allt fler blir allt äldre och allt fler behöver vård, enligt regeringen. Helsingfors anser att landskaps- och vårdreformen tvärtom gör det både krångligare och till och med omöjligt att utveckla servicen i just huvudstadsregionen. Bakom alla resonemang är pengar. Vem har och vem har inte. Landskapsfullmäktigen ska styra och ställa men med pengar som den inte samlat in utan som staten fördelar och som ursprungligen var kommunernas. Nya systemet, säger regeringen, ska ge en bra vård i hela landet.
För Vapaavuori och Helsingforsborna handlar det om detta: Invånarna i landsbygdskommunerna, där det är förmånligare att bo, kan få sänkt skatt medan skatten kan bli högre i Helsingfors där det är dyrt att bo. Stödet för regeringen vacklar och reformframgången hänger på en handfull av Samlingspartiets politiker. Marginalerna är knappa i riksdagen i juni–juli. Kryddor i soppan är det stundande riksdagsvalet och de tätt duggande opinionsundersökningarna. Det finns politiker som bäddar för en fortsättning i regeringen och andra som förtvivlat försöker rädda en plats ens i riksdagen. Partiet Blå Framtid hör till de senare.
Stalltips… Stadsfullmäktige är kommunens högsta organ, rangordnat högre än stadsstyrelsen. Uppståndelsen kring Esbo stadsstyrelses urvattnade utlåtande påverkar inte fullmäktiges åsikt. Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla säger nej till reformerna. Om det alls betyder något är en annan sak.