Helsingfors svarar med tystnad på föräldrarnas oro för Staffansby skola

STAFFANSBY SKOLA Vi föräldrar till barn i Staffansby lågstadieskola i Helsingfors har börjat få signaler från lärarna att de känner oro. De vet inte hur de i fortsättningen skall klara av att hålla en hög kvalitet på undervisningen med de tillgängliga resurserna. Styrelsen i Hem och skola i Staffansby har därför varit i kontakt med direktören för den svenska servicehelheten och ordförande för utbildningsnämndens svenska sektion om varför de inte presenterat några lösningar på skolans stundande utmaning. Tiden och kunskapen har funnits.

När skolhuset byggdes 1990 gick 105 elever i skolan. Till hösten är det drygt 180 barn i huset; 170 elever plus en förskolegrupp på 12-15 barn skall få plats. Höstens förskolegrupp är så stor att de inte får plats i det vanliga förskoleutrymmet på daghemssidan. Enligt stadens direktiv skall det finnas en toalett per 15 elever. I skolan finns det tio toaletter. Två handikapptoaletter används som förråd och är inte i elevernas bruk. Med andra ord finns det toaletter för 120 elever. Om luftkonditioneringen inte klarar av fukten i utandningsluften och ytterkläderna från en barnmängd som i dag är nästan dubbelt så stor som vid invigningen, dröjer det inte länge innan luftkvalitén försämras och mögel börjar gro.

Skolbyggnaden är för liten, med sex klassrum för åtta grupper. Enligt stadens riktlinjer skall 5 procent av lektionerna ske utanför skolbyggnaden. Det innebär att för en skola med sju klasser kommer alla sju klasserna att finnas i skolbyggnaden 65 procent av tiden. För att ordna undervisning utanför skolan får skolan inga extra resurser för transport, assistenter, inträden, guider eller lokalhyra. Staden förhandlar med HRT om avgiftsfria bussresor, men inget är ännu klart.

På vårt förslag om baracker på skolgården svarar direktören för den svenska servicehelheten att dessa behöver planeras år i förväg. Enligt andra källor tar planeringen åtta månader. I augusti 2016 inbjöd Utbildningsverket rektorer, föreståndare, direktionerna, vårdnadshavare och utbildningsnämndens svenska sektion till ett möte för att tillsammans med utbildningsverket och fastighetskontoret diskutera utrymmesbristen i det svenska servicenätet i norra området. Det har funnits tillräckligt med tid att planera barackerna.

Sektionens ordförande berättar att tjänstemännens plan är att lösa hela norra distriktets utrymmesfrågor på en gång. Det vill säga, norra distriktets alla finsk- och svenskspråkiga skolors och daghems utrymmesfrågor skall lösas. På en gång. Den svenska sek- tionen sammanträder nästa gång i juni varför inga beslut som borde gå via sektionen kommer skolan tillkänna före vårterminens slut. Prioriteten för Staffansby lågstadieskolas akuta utmaningar är låg.

Det häpnadsväckande är, nu när skolan står inför enorma utmaningar, att staden väljer att skära ner på rektorstjänsten. Från augusti 2018 kommer en rektor vara rektor för alla lågstadieskolorna i norra distriktet: Staffansby, Kottby – som för tillfället är utspritt på tre skolhus – och Månsas. Även om rektorn haft undervisningsskyldighet som en del av tjänsten har hon varit närvarande i huset under hela sin arbetstid.

Vi föräldrar har under flera års tid aktivt samarbetat med skolan, skaffat fram extra resurser till utflykter, inträden, guider, böcker, teaterbesök och ny lekutrustning till skolgården. Vi skulle gärna samarbeta för att hitta lösningar, men det enda svar vi får från staden är att saker tyvärr tar tid och tystnad. Direktören för den svenska servicehelheten anser att detta är ”tillfälliga utmaningar i lokalanvändningen”.

För de barn som börjar i första klass till hösten betyder de tillfälliga utmaningarna hela deras lågstadietid. De starka barnen klarar sig alltid, men hur går det för de andra barnen? Och hur går det för lärarna?

NINA RÖTHNER, JONNA LEHTOSAARI, EVI KÄRPIJOKI, PIA PÖRTFORS, SUSANNE ÅDAHL, KRISTEL VETTERSTRAND, NINA TIKKANEN, ANTTI SUVILEHTO, TUA GARDBERG-KOSONEN, ANNA SCHOSCHKOFF, PHONG NGUYEN styrelsemedlemmar Hem och Skola i Staffansby