Musik av kvinnor, med kvinnor, för alla

När en damkör tar sig an Topeliusdikten Under rönn och syren (Blommande sköna dalar) i nykomposition av Mia Makaroff, måste det göras mycket bra. Så bra att var och en kan märka att det inte är en lillasyster-version av Herman Palms manskörsklassiker till samma dikt, utan ett förträffligt verk i sig själv.

Varför är det så viktigt? Därför att damkörsmusiken traditionellt har blivit beskådad som gullig, nätt och lätt behaglig – en avec till manskören. Mycket har lyckligtvis förändrats – redan på 70-talet hade i synnerhet de kvinnliga studentkörerna ett starkt budskap i den tidens feminism, och på Lyrans 70-årsjubileum för ett år sedan sjöng de unga kvinnorna öppet om smärtsamma och svåra saker till musik som inte var nätt och näpen.

När Eviva gav sin Kompositionskonsert på Riddarhuset sjöng vi musik tonsatt av finländska, kvinnliga nutida kompositörer: Mia Makaroff, Anna-Maria Kähärä, Ida Olsonen och Sofia Finnilä med flera; alla dessa kvinnliga musikkonstnärer med personlig stil, med finlirad känsla för texten och ett gediget kunnande om damkören som instrument. Vi lyfte fram fantastiskt talangfulla kvinnliga kompositörer och använde våra röster för att förmedla viktiga budskap.

Det är den nya generationen av damkörsmusik och Eviva är en stark del av den. En ny generation som inte behöver protestera, övertala eller smickra för att bevisa sin existens. En damkör som nog kan vara gullig och behaglig, men också karismatisk, professionell, egensinnig och intelligent. En damkör som har en ställning i och för sig själv.

Vi är inte lillasyster, inte dotter, inte fru, inte älskarinna. Vi definieras inte av en relation till någon annan. Vi är Eviva.