Sympatiska bältdjur
Hantverket är tusentals år gammalt, sättet att bearbeta materialet fortfarande detsamma. Och ändå förtrollar keramikkonsten alltid med något nytt, överraskande och spännande.
Keramikkonst för alla sinnen, glada gestalter och fina skira figurer. Lotta Mattila är med i Fiskars med sina snygga skygga djur.
Sommarens utställning i Kopparsmedjan i Fiskars i Raseborg heter About clay, alltså Om lera/keramik och den generöst dimensionerade lokalen bjuder på en suverän inramning som skildrar keramikkonstens möjligheter och mångfald.
Det är inte en vanlig samling krukor och kärl som skaran inbjudna keramikkonstnärer visar utan alster som bildar en unik helhet. Och helheten är just så speciell som den blir när drygt fyrtio internationella konstnärer i olika ålder och från olika länder i Europa presenterar sig och sitt sätt att bearbeta materialet, leran. Det är förresten första gången som en så omfattande utställning med keramikkonst visas i Finland.
Det är både finstämda sirliga föremål och robusta roliga pjäser som fyller Kopparsmedjan, utställningen till ära skönt infattad med fondfärger ur Le Corbusiers färgkarta. Mellanväggarna i det främre rummet är dessutom borta så lokalen öppnar sig på ett nytt fräsch sätt. Den fina utställningsarkitekturen av duon Barbro Kulvik och Antti Siltavuori är ägnad att lyfta fram föremålen.
Kontakt direkt
Till de mest frapperande konstverken, som pockar på uppmärksamheten direkt, hör duon Bittersweet och Dragon girl av tyske konstnären Rainer Kurka som arbetar i Berlin.
Två flickor i nästan naturlig storlek, den ena svart, den andra rödhårig, båda med den intensivaste blick och rättframma gestalt. De bara sitter där bredvid varandra, talar till dig och utstrålar tonårsflickans väsen. Trotsig, osäker och samtidigt medveten om sin egen unga styrka.
– Nej, det är inte flickor som jag känner eller människor som jag ens mött. De bara finns i mitt huvud när jag börjar arbeta och så växer figuren fram. Inspirationen och överraskningsmomentet bär jag inom mig. Det oförutsägbara är det väsentliga, säger Kurka och förklarar att färdiga mallar och skisser inte är någonting för honom.
Han skapar inte glamour och glansbilder utan utgår från vardagsmänskligheten.
– Jag skildrar vardagen, vanliga människor och alltid människor. Kanske någon gång en människa med ett djur. Men alltid en varelse som känns levande.
Djurets vänliga väsen
En alldeles annan typ av underbara figurer skapar en av de finländska keramikkonstnärerna på utställningen, Lotta Mattila som ger sina djur mänskliga drag. Bältdjuret representerar den skygga människan, människan som söker trygghet genom att krypa ihop, vända ryggen mot den onda omvärlden.
– Jag funderade själv varför jag alltid formger djur men så berättade min mamma att jag redan som barn meddelade att jag som vuxen skulle tillverka djur och sälja dem i egen butik. Och nu formger jag djur i keramik, naturtrogna djur som genom sitt beteende beskriver drag hos människan. Somliga är nyfikna, andra är skygga och så finns de som alltid har alla taggar ute. Djur speglar mänskliga beteendemodeller, säger Mattila.
Hennes keramikkonst håller en måttfull dämpad färgskala i jordnära nyanser, och den matta glasyren på skiftningarna i svart, grått och vitt framhäver formspråket.
– Men om jag skulle skapa djur ur den tropiska världen skulle jag förstås behöva starka färger för att skildra djuret rätt.
Mattila gör som Rainer Kurka, låter figurerna formas i tanken för att sedan bearbeta leran som hon beskriver som både uttrycksfull och köttig. Gemensamt för deras varelser är blicken, den intensiva verklighetstrogna ögonkontakten.
Keramikens ljudvärld
Där Mattila och Kurka formger levande gestalter har bland andra Riitta Talonpoika, som arbetar i Fiskars, skapat runda stenar med skrovlig yta. Stenar som samtidigt visar att keramikkonsten inte nödvändigtvis är ljudlös. Innanför varje sten skramlar små kulor som ljuder.
– Jag vill visa att keramiken har en egen ljudvärld, säger Talonpoika om sitt verk Möten, som består av en samling föremål i olika storlek, i olika lersorter och olika glasyrer.
About clay gör skäl för sitt namn genom att beskriva hela spektret av keramikkonstens väsen dels genom konstnärer som uttrycker sig så olika, dels genom verk som är allt från abstrakta och ogripbara till humoristiska och underhållande.
För ett av de mest underhållande elementen står irländskfödda Susan O´Byrne som ställer ut sitt släktträd på mödernet. Det gör hon genom skickligt formgivna fantasifulla djurskepnader som låter betraktaren ana sig till stygga systrar, beskäftiga mostrar och välmenande farbröder.
Mer ångestladdad är sedan till exempel keramikföremålet av Ruta Pakarklyte, född i Litauen men bosatt i Norge. En härva av ledningar som uttrycker hennes obehag för att vara en del av ett materialistiskt samhälle.
Likt flortunna sköra och fria skulpturer är bland andra tyske Bernd Fischers pjäser som ger sken av att vara vikta i papper och italienska Sandra Davolios vita porslin som påminner om koraller.
Skickligt hantverk kännetecknar utställningen överlag, och det är glädjande att inse att de finländska keramikkonstnärernas högklassiga alster hör till de bästa. Se bara på Kim Simonssons melankoliska upptäcktsresande, Matias Liimatainens Japaninfluerade trinda ”typer”, Kristina Riskas klara koncentrerade kärl eller Karin Widnäs harmoniska och kraftfulla kakel.
Karin Widnäs, som på eget initiativ och genom egen finansiering bygger Finlands första museum för keramikkonst, Kwum som ska öppna hösten 2019, öppnar också i sommar sitt hem i Fiskars. Utställningen Kotona kretsar nu kring en enda konstnär Caroline Pipping som visar några utsökta utvalda mänskliga skulpturer från olika världsdelar.