Att knäcka palestinierna gynnar inte Israels sak

Lagom till Israels 60-årsdag har även regionen genomgått ett paradigmskifte. Förr var arabländerna Israels huvudfiender, som önskade den judiska statens utplåning. I dag har Israel bättre relationer än någonsin med Egypten under al-Sisi och har rentav upprättat direkta kanaler med Saudiarabien. Israel har dessutom ett långtgående säkerhetssamarbete med den palestinska myndigheten på Västbanken.

Men det relativa lugnet är bedrägligt. Iran har seglat upp som det nya, existentiella hotet. I spåren av Syrienkriget har Iran flyttat fram sina positioner med följden att Israel har fått den islamistiska regimen som granne. Denna nya front är explosiv, och följderna skulle bli oöverblickbara om någon av dagens militära operationer skulle gå snett.

I skuggan av konfrontationen med Iran ökar också oroligheterna i Gaza. I regionen talas det om ”May Madness” – galenskapens maj. Uttrycket syftar på en rad viktiga händelser som inträffar just under maj månad: dramatiken kring Iran-avtalet, ambassadflytten till Jerusalem, Nakba-dagen den 15 maj – ”den stora katastrofen” som påminner om 1948 års krig då runt 700 000 palestinier flydde från sina hem i samband med att staten Israel bildades – samt muslimernas fastemånad Ramadan som inleds i veckan.

Expressen om att Israels vänner behöver påminna landet om att säkerhet i längden bara kan byggas genom ett slut på ockupationen.