Bra och dålig musik i Herning

Trubaduren på Østergade i Herning är i högform. Han sitter vid en av de många uteserveringarna där både ortsbor och hockeyturister lapar öl i solskenet.

– Now those memories come back to haunt me they haunt me like a curse. Is a dream a lie if it don’t come true. Or is it something worse that sends me down to the river, sjunger han melankoliskt.

De enda två amerikanska hockeyturisterna som syns till på den här delen av gågatan sitter med allvarliga miner med var sin stor stark i handen och tar några klunkar medan de lyssnar på sin landsman Bruce Springsteens klassiker ”The river” som trubaduren gör en fin tolkning av.

Om den danska musikern valt den amerikanska låten med tanke på hockeymatchens som spelades fem kilometer utanför centrum några timmar tidigare eller inte är svårt att veta.

Det som däremot är lättare att räkna ut är att musiken som strömmar ner för gatan är noga utvald.

– On sulla muodot Venuksen (daa dirlan dirlan daa). Ja lantees liikkuu keinuen (daa dirlan dirlan daa). Et ole marmoria, et (daa dirlan dirlan daa). Ja siksi voitat veistokset (daa dirlan dirlan daa), vrålar Kai Hyttinen ur högtalarna.

Minerna är också betydligt gladare vid på uteserveringarna kring Sisu Klubi där de finländska fansen firar den stora segern över amerikanerna tidigare under dagen.

Dirlandaa tar slut och för en stund blir jag orolig att man ska utsättas för samma ljudliga men inte allt för vackra allsång som i söndags då lejonfansen underhöll nattbussens passagerare med att sjunga VM 1995landsplågan ”Den glider in” för full volym. Den gången stämde ett gäng norrmän glatt in i allsången som höll på hela vägen från arenan in till centrum.

Då var eftermiddagens musikval ändå bättre trots att det också lämnade en del att önska . Petri Nygårds låt ”Nössö” dånade för full volym ur det finländska omklädningsrummet i Jyske Bank Boxen precis som efter alla segermatcher i turneringen.

– Det är ju ingen låt man själv skulle välja att lyssna på men den fastnar nog i huvudet efter en stund, var Lauri Marjamäkis kommentar om låten. Det är lätt att hålla med landslagstränaren. För att avsluta positivt går vi tillbaka till trubaduren som sitter kvar vid sin mikrofon. De amerikanska turisterna har gått sin väg och ersatts med ett gäng danskar som stannat för att njuta av några Tuborg i kvällssolen innan de beger sig ut till arenan för att se sitt lag spela.

– I’m a barbie girl, in a barbie world ... börjar trubaduren innan han brister ut i ett stort skratt och skakar på huvudet.

– Vi ska inte ha riktigt så roligt i dag, säger han och slår de första ackorden till ”Sweet home Alabama” och får direkt publiken med sig.

Det verkar bli ännu en fin kväll i Herning.

”Dirlandaa tar slut och för en stund blir jag orolig att man ska utsättas för samma ljudliga men inte allt för vackra allsång som i söndags då lejonfansen underhöll nattbussens passagerare med att sjunga VM 1995-landsplågan ’Den glider in’ för full volym.”