Dryper av blueskänsla

Samarbetet mellan Marjo Leinonen och Jukka Orma känns självklart och imponerar.

Big Feet & Lala

Pet Me! (Playground)

Marjo Leinonen dök upp som en virvelvind i gitarrbluesgruppen The Balls för några decennier sedan, och har därefter med sin starka röst och hypnotiska scenutstrålning varit en viktig artist långt bortom den inhemska mittfåran.

Också Jukka Ormas rötter ligger i bluesen, trots att han är mest bekant för sina insatser i Sielun Veljet, och när de två inledde sitt samarbetsprojekt Big Feet & Lala kändes det genast så självklart att man undrade varför de inte tidigare kommit på idén. Albumet Pet Me! dryper av blueskänsla, som ändå blandas upp med lite rock’n’roll och funk.

Orma har alltid varit en gitarrist som sökt sig mot gränserna, men med stigande ålder har han också lärt sig att maximalt utnyttja sin mångsidiga teknik – samtidigt som ljudbilden får förbli naken och kantig. Och Leinonen kan med sin ibland raspigt råa, däremellan väldigt känsliga röst, sin frasering och sitt sätt att hantera och vända på melodin göra nästan vilken enkel sång som helst till ett dramatiskt äventyr.

Uttrycket och attityden får mig att tänka på klassiska Smack, ja frid över Claudes minne.