Italien får EU att hålla andan
En populistallians kan ta över regeringsmakten i ett av EU:s största länder, med oanade följder.
Det har gått två och en halv månad sedan parlamentsvalet i Italien. I början av förra veckan hade president Sergio Mattarella, som hållit i trådarna för regeringssonderingarna, fått nog och konstaterade att en tillfällig tjänstemannaregering borde ta över i landet. Den skulle enligt presidenten föra Italiens talan i de viktiga EU-frågorna under resten av året och se till att Italien får en budget. Genast efter årsskiftet skulle det sedan hållas nyval.
Populistiska protestpartiet Femstjärnerörelsens ledare Luigi Di Maio och högerextrema Legas Matteo Salvini, som är valvinnare och huvudförhandlarna kring en ny regering, ville inte ha någon tjänstemannaregering utan ett snabbt nyval. Det motsatte sig för sin del presidenten eftersom han visste att ett val under sommaren inte skulle locka väljarna till valurnorna.
Dödläget hade föregåtts av sonderingar där Femstjärnerörelsen vägrade en koalition med centerhögerblocket Lega och Forza Italia. Det var framför allt Forza Italias frontfigur Silvio Berlusconi som utgjorde ett oöverstigligt hinder för Luigi Di Maios parti. Berlusconi är symbolen för det etablissemang som Femstjärnorna så starkt ogillar och för politik mot.
Som så många gånger förr steg Silvio Berlusconi upp som gubben ur lådan. Han hade kraftigt motsatt sig en koalition mellan Femstjärnorna och Lega men för en vecka sedan signalerade Berlusconi plötsligt att han inte längre arbetar mot en sådan regering.
Partierna mot etablissemanget började därmed regeringsförhandla och efter att ha bett president Mattarella om tilläggstid väntas snart ett resultat.
En allians mellan Femstjärnorna och Lega har varit ett mardrömsscenario för EU och framför allt eurozonen. Också president Mattarella har sagt att den kommande regeringen inte får förstöra landets band till Bryssel.
Mattarella har tagit en mycket synlig roll i regeringsbildningen, trots att den italienska presidentens makt är relativt begränsad. Han utmanar och har bland annat konstaterat att han kommer att stjälpa varje regering som ifrågasätter Italiens medlemskap i eurosamarbetet.
Det är inte alls uteslutet att vi nu kommer att få se en maktkamp mellan de italienska politiska institutio- nerna, regeringen, presidenten och parlamentet.
Inom de här två partierna finns mycket EU-kritiska tongångar, bland annat motstånd mot stränga ekonomiska ordningsregler och EU:s krav på finansiell disciplin. På onsdagen kom de också med ett gemensamt uttalande där de sade att de vill att EU i sitt ekonomiska samarbete återgår till tiden före euron och slopar gemensamma finanspolitiska regler.
Det finns mycket att ändra på i Italien och stora strukturella reformer är nödvändiga. Men de ekonomiska reformer som de två partierna har talat för, bland annat en plattskatt på 15 procent, en ny garanterad basinkomst på nästan 800 euro och ett nytt pensionssystem skulle kosta tiotals miljarder euro och kunde allvarligt äventyra Italiens ekonomi som redan nu är en av de svagaste inom EU med en stor statsskuld.
I europeiska finanskretsar ser man inte med blida ögon på ett populistiskt styre i Italien. Landet är tillräckligt stort för att kunna skaka om hela eurozonen om ekonomin vänder nedåt igen.
Hur de här två partierna ska kunna komma överens i fem år är också en stor fråga. Det kan även bli en kraftig reaktion från väljarna om partierna på grund av ekonomiska realiteter inte kan leva upp till sina stora vallöften.
Speciellt Lega är också mycket invandringskritiskt. Partiledaren Matteo Salvini förde en valkampanj mot migration som huvudtema och med idoler som Vladimir Putin och Viktor Orbán kan man bäva för vad han kan försöka ställa till med i Italien.
En högst okonventionell och oerfaren populistisk opulistisk regering blir en stor utmaning och kan bli lika kortvarig som många av dess företrädaeträdare har varit ti i Italien under er decenniernas gång.