Hela världen under Espens lindar
En vacker majdag tar jag vägen över vårt öppna Salutorg mot Espen. En ström av människor rör sig lättjefullt framåt under de imponerande lindarna där knoppar brister. Går förbi Kapellets sekelgamla restaurang med gjutjärnssnirklade verandor. Våren drar fram och varje bänk är fullsatt av folk som vänder vinteransiktet uppåt och blundar. Helsingfors är vårt!
Jag sätter mig på en parkbänk och ser på byggnaden med den gula empirefasaden som i dagligt tal kallas Smolna, numera Statsrådets festvåning och en gång generalguvernör Bobrikoffs sista hem. Googlar och läser att namnet ursprungligen var ett öknamn taget från den skola i Petrograd där de röda haft sin stab. Eftersom våra röda under inbördeskriget 1918 höll till i generalguvernörsresidenset har namnet med pinsam envishet hållits vid liv.
Låter min smarttelefon vila en stund och ser att blomsterprakten kring Runebergs staty är rik. Varje år förändras sammansättningen av prydnadsväxter kring diktarens stod och varje år är platsen lika tjusig. Telefonen vibrerar. Öppnar e-posten för att konstatera att jag har fått ett mejl av en fullständigt okänd person.
I stället för att söka upp fakta ur tunga encyklopedier på ett instängt bibliotek är det skönare att sitta och googla under Espens lindar när himmelen är klarblå, doften av nyväckt jord är bedövande och fåglarna sjunger ikapp.
– Jag läser dina kåserier, somliga riktigt bra. Kan du så där mycket som du låter påskina eller fuskar du? skriver hen.
Det är naturligtvis festligt att någon tar till sig av det jag har att berätta. Tycker kanske hen att jag är en viktigpetter som gärna upplyser världen om det jag vet eller låtsas veta? Ingen kan allt, det gäller att kunna lite om mycket så man vet var man ska leta efter detaljuppgifterna. Och visst har det numera blivit lättare när man kan söka fakta på webben. Den världsomfattande kunskapsväven innehåller miljarder uppgifter om allt. Den använder jag mig flitigt av med Google som sökmotor. I stället för att söka upp fakta ur tunga encyklopedier på ett instängt bibliotek är det skönare att sitta och googla under Espens lindar när himmelen är klarblå, doften av nyväckt jord är bedövande och fåglarna sjunger ikapp. En hel värld öppnar sig på den lilla skärmen.
Brevskrivaren slutar med att hen fick lust att resa till Venedig efter att ha läst det jag skrivit om La Serenissima. Så trevligt att jag kan locka fram en längtan till staden som förför med sina kanaler och kyrkor med zinktäckta kupoler och lutanda kampaniler. Res dit! Men före det rekommenderar jag att läsa på lite om Venedig.