Vi litar på tjänstemännen och på att de agerar lagligt och opartiskt. Det förtroendet måste vi värna om. Därför är påföljderna av att tjänstemän åtalas, eller till och med blir dömda, av intresse.

I veckan har två ministerier fattat helt olika beslut om hur man ska förhålla sig till åtalade eller till och med dömda tjänstemän.

Susanna Ginman

Det är en styrka för Finland att förtroendet för förvaltningen och myndigheterna är så starkt hos oss. Vi litar på tjänstemännen och på att de agerar lagligt och opartiskt. Det förtroendet måste vi värna om. Därför är påföljderna av att tjänstemän åtalas, eller till och med blir dömda, av intresse.

De fall som nu är aktuella är sinsemellan väldigt olika. Det gäller tullens generaldirektör Antti Hartikainen och Helsingfors polischef Lasse Aapio. Men egentligen handlar det om Finansministeriet och Inrikesministeriet, som leds av finansminister Petteri Orpo (Saml) och inrikesminister Kai Mykkänen (Saml).

Antti Hartikainen dömdes i början av maj för brott mot tjänsteplikt av Helsingfors tingsrätt. Det handlar om tullens ledningsgrupps möte hösten 2015. Hartikainen borde ha lämnat rummet då fortsättningen för ett projekt, där hans fru jobbar, behandlades. Hartikainen meddelade att han är jävig, men stannade kvar i rummet trots att han borde ha gått ut. Anmärkningsvärt nog hade precis samma sak hänt också en gång tidigare, 2012.

Händelsen 2015 utreddes av biträdande justitieombudsman Maija Sakslin och våren 2016 kom hennes utslag: Hartikainen hade brutit mot förvaltningslagen. Åtalet väcktes först hösten 2017. Då meddelade Finansministeriet att man inte vidtar några åtgärder utan inväntar domen. Ministeriet kunde ha avstängt Hartikainen från hans tjänst tills processen var slutförd. Så agerade Justitieministeriet med riksåklagare Matti Nissinen, som åtalades för jäv.

Enligt tingsrättens dom i början av maj har Hartikainen brutit mot förvaltningslagen. Domen har inte vunnit laga kraft och Hartikainen har meddelat sitt missnöje. Finansministeriet uppger att man ser mycket allvarligt på domen men anser att en helhetsbedömning innebär att inga åtgärder behöver vidtas. Det förvånar de juridikprofessorer som Helsingin Sanomat har intervjuat. Domen kunde i kombination med en tidigare anmärkning och varning ha lett till ytterligare en varning eller ett byte av uppgifter.

Det var Henna Virkkunen (Saml) som utnämnde Antti Hartikainen till tullens generaldirektör våren 2012. Senare övergick tullen till inrikesminister Päivi Räsänens (KD) ansvarsområde. Det var Räsänen som gav Hartikainen en allvarlig varning efter att han offentligt hade kritiserat en underlydande på tullen. När det skedde var Hartikainen tjänstledig och deltog i ett gränsbevakningsuppdrag i Afrika.

Antti Hartikainens mandatperiod vid tullen går ut i april 2019. Arbetsklimatet inom tullens ledningsgrupp har varit dåligt redan innan Hartikainens tid och uppenbarligen har det inte blivit särskilt mycket bättre. Det är säkert inte enbart Hartikainens fel, men det är inte bra att en så viktig myndighet som tullen i åratal dras med problem som försvårar det egentliga arbetet.

Enligt Inrikesministeriets beslut får Helsingfors polischef Lasse Aapio inte sköta sin tjänst medan processen mot honom pågår. Åtalet mot Aapio är en konsekvens av fallet Aarnio och också Aapios tidigare överordnade, polischefen Mikko Paatero och den förra chefen för Helsingforspolisen Jukka Riikonen åtalas, men båda är pensionerade. Aapio var biträdande polischef i Helsingfors under en del av den tid Jari Aarnio ledde narkotikapolisen.

Med tanke på allvaret i fallet Aarnio är det förståeligt att Inrikesministeriet visar stor försiktighet.

Det kan vara vanskligt att jämföra hur Finansministeriet respektive Inrikesministeriet hanterar åtalade och dömda tjänstemän. Därför borde Finansministeriet öppna upp sin helhetsbedömning och slutsats så att allmänheten skulle förstå grunderna. Nu hänvisar man bara till ett pm och skriver att det inte framkommit något nytt och att gärningen rör sig i gränsmarkerna mellan oaktsamhet och uppsåtlighet. Det är känsligt med personalfrågor, men också med allmänhetens förtroende.