Löftesfattigt Balkanmöte

EU ger uppmuntran men inga löften till Balkanländer i väntrummet. Om väntan blir för lång kan blickarna vändas åt annat håll.

EU-toppmötet i Sofia den här veckan var ursprungligen vikt för länderna på västra Balkan som vill bli medlemsländer. USA:s president Donald Trumps beslut om att lämna kärnenergiavtalet med Iran kom i alla fall i vägen och tog en hel del av mötet och mötesdeltagarnas uppmärksamhet.

Inte heller den tid som blev kvar för västra Balkan blev vad de här länderna hade hoppats på. Ledarna från Serbien, Montenegro, Albanien, Makedonien, Bosnien-Hercegovina och Kosovo fick på torsdagen åka hem utan några konkreta löften.

Serbien och Montenegro har kommit längst och medlemsförhandlingarna är i full gång. EU-kommissionen meddelade i vintras att ett medlemskap kan vara ett faktum 2025. EU-ländernas ledare kommer nu i alla fall inte med någon tidtabell eller några andra utfästelser om medlemskap åt Serbien och Montenegro. Inget konkret utlovas heller Makedonien och Albanien som har fått kandidatstatus eller Kosovo och Bosnien som väntar på statusen.

I ett uttalande från toppmötet nöjer sig EU-ledarna med att uppmana och uppmuntra Balkanländerna till reformer och att bygga täta kontakter och nätverk med EU.

Det är definitivt rätt att vänta med att ta in nya medlemmar tills kandidatländerna på alla plan verkligen är redo och fyller de villkor som ställs. Unionen har inte råd att göra samma misstag som då till exempel Rumänien och Bulgarien godkändes som medlemmar. Då fanns fortfarande stora brister i de här ländernas samhällssystem och institutioner. Unionen fungerar inte heller optimalt just nu, vilket speciellt Frankrikes president Emmanuel Macron påpekar att också försvårar en utvidgning.

Samtidigt gäller det för EU att inte släcka hoppet för de sex länder på Balkan som inte är medlemmar, men som önskar bli det. Det bör finnas klara regler och ges tydliga besked om vad som bör uppfyllas på vägen till medlemskap.

Om dessa är otydliga eller om löften om när medlemskap kan bli aktuellt eller regelrätta medlemskapsförhandlingar inledas inte ges tappar kandidatländerna tron på att det kan bli verklighet och riktar blickarna mot annat håll. Ryssland, Turkiet och Kina har alla sina krokar ute i området för att få länderna närmare sin intressesfär. Det är inte alls i EU:s intresse, det gör Europa instabilare och bör vägas in i bemötandet av Balkanländerna.

Morötterna måste vara tillräckligt saftiga och lockande för att Balkanländernas intresse för att kopplas till EU ska hålla i sig. Samtidigt kunde kanske länderna mer förankras i EU:s sfär utan direkt medlemskap.

Anslutningen av de sex Balkanländer som ännu står utanför EU skulle inte innebära stora ekonomiska förändringar för EU då de sammanlagt har en ekonomi som motsvarar Slovakiens och en folkmängd som är lika stor som Rumäniens. Utmaningarna finns på andra håll.

EU:s president Donald Tusk uttryckte det med att ”västra Balkan har betydligt fler problem per capita än de två stora medlemsländerna Tyskland och Frankrike tillsammans”.

Det finns problem av olika slag och grad i alla sex länder som står i EU:s väntrum.

Att ett av dem, Kosovo, inte ens har erkänts av fem EU-länder hör till utmaningarna och hindren. Det finns också flera olösta konflikter mellan de olika länderna på Balkan där det för bara 25 år sedan utkämpades flera krig då Jugoslavien upplöstes.

Länder som sinsemellan har olösta konflikter kan inte ta dem med sig in i EU. Där finns från tidigare sådana. Till exempel gränstvisten mellan de två Balkanländer som redan är medlemmar, Slovenien och Kroatien.

Ett problem förefaller i alla fall gå mot en lösning. Makedonien och Grekland, med ett landskap med samma namn, ser ut att vara nära en lösning på namnfrågan, vilket bland annat har förhindrat Makedonien från att få börja medlemsförhandlingar.

Korruption, organiserad brottslighet och brister i rättsstatssystemet är andra frågor som måste åtgärdas i flera av länderna som står i kön till EU.