Hockey på professorsnivå – Danmark visar vägen
Hur kommer det sig att en litet land som Danmark plötsligt leker med de stora hockeynationerna? Eller att Island går till VM-slutspel i fotboll? Dr. Malte Gasche tror sig veta svaret: De ”tysta” tränarnas tid är förbi.
– Tränaren måste kunna kommunicera på samma nivå som de unga talangerna. Man måste kunna tala om annat än bara idrott, säger Malte Gasche, forskare vid Centrum för Nordenstudier vid Helsingfors universitet.
Gasches hjärta klappar för ishockeyn, inte bara i forskarkammaren, han har själv ett förflutet i de lägre serierna och för tre år sedan gick han till final i tävlan om posten som vetenskaps- och utbildningstränare vid tyska ishockeyförbundet.
Han blev tvåa och numera tränar han HIFK:s år 2011 födda knattar.
Lämpligt under pågående VM har Gasche deltagit i ett vetenskapligt symposium om utveckling av hockeytalanger med kända professorer och docenter som talare vid Aalborgs universitet. Det var första gången man diskuterade ishockey på denna nivå under ett pågående VM i samarbete med det internationella ishockeyförbundet.
Danmark har hållit sig kvar Agruppen sedan år 2003 och tagit sig till kvartsfinal 2010 och 2016. Det är anmärkningsvärt med tanke på att Danmark har drygt 4 000 registrerade spelare mot 75 000 i Finland och 58 000 i Sverige.
Träna mångsidigt
– Symposiet öppnade mina ögon på flera punkter. Bland annat framgick det att framtidens hockeyspelare kommer att ha en liknande fysionomi som fotbollsspelarna. De behöver inte mera ha en så stor muskelmassa på överkroppen.
– Man skall träna så mångsidigt som möjligt i unga år, fastslår Gasche.
Frågan är synnerligen aktuell hos oss där föräldrar reagerat mot att redan fem–sexåringar måste välja mellan fotboll och ishockey.
– Det är alldeles för tidigt! Det finns lag redan nu som tränar fyraåringar, säger Gasche.
– De som tränar stenhårt fyra– fem gånger i veckan i den åldern tröttnar. Och föräldrarna tröttnar. Om en sjuåring tränar sex–sju gånger i veckan skall en tolvåring då träna fjorton gånger i veckan?
Matchfrekvensen borde heller inte drivas upp in absurdum. I Danmark är man överens om att antalet matcher bör minskas från nuvarande i genomsnitt 100 matcher per år.
Enligt Gasche bör de unga spelarna syssla med åtminstone ett par andra discipliner vid sidan om.
– Det är viktigt att man utnyttjar det bästa olika grenar kan ge – men också det som de humanistiska ämnena kan ge en ung spelare.
I Danmark där juniorhockeyn ingalunda vältrar sig i pengar kan man inte kalla in dyra NHL-proffs att leda träningsläger för juniorer. I stället har man exempelvis i Herning valt att bjuda in äldre danska spelare som kommer och berättar om sina erfarenheter från utländska proffskarriärer och om träningsmetoder.
– De unga spelarna kan lättare identifiera sig med dem.
Så väldigt många herrspelare i de utländska ligorna har danskarna inte. Men hela nio danskar spelar i NHL, vilket är mycket i relation till folkmängden.
Tala är guld
De yngsta spelarna måste naturligtvis lära sig de tekniska grunder som sporten kräver, skridskoteknik, skott, snabbhet, aggressiv forechecking, puckhantering, men redan i de lägre tonåren blir kommunikationen med tränaren allt viktigare.
– Tränare och spelare måste i sin kommunikation kunna mötas på samma nivå. Det gäller speciellt invandrarbarn och deras föräldrar som kommer från andra kulturer. Man måste skapa ett förtroende.
Gasche påpekar att invandrarföräldrar ofta gärna ser att deras barn idrottar, men deras inställning till sporten kan vara annorlunda än den västerländska.
– De vill kanske också att deras flickor spelar boll eller hockey, men man måste kanske introducera dem på ett annat sätt i sporten.
I Finland är alltför många tränare ”tysta”. Jag menar inte att de ska stå och gasta vid rinken, utan att de ska tala med sina spelare, om allt. Kommunikationen ska upprätthållas hela tiden. ”Vad gjorde du rätt?”, ”glöm att du gjorde fel, gå vidare”.
Den moderna tränaren måste lära sina adepter att acceptera sina egna spelarroller, att lita på att de själva fyller sin roll och att också medspelarna gör det.
– Spelarna måste klara av att hålla sig lugna i en pressad situation så att de ända till slut håller fast vid den uppgjorda spelplanen.
Det är tränarens uppgift att via sin kommunikation se till att spelarna fokuserar på sina egna roller.
Gasche påminner om att barnen ofta är försigkomnare och vet mer om saker och ting än sina äldre tränare. De ser allt möjligt på Youtube och andra sociala medier och då krävs det att också tränarna kan delta i den diskussionen.
Den gamla faderliga tränarrollen är förlegad liksom även ”coola” brorsan-rollen. Framtidens tränare är den så kallade ”tredje generationens”.
– Livet är i dag så komplext och takten är snabb. Tränaren skall vara en diskussionspartner som hjälper de unga att reflektera över allt det som de ser och upplever. Byg- ga upp spelarens medvetenhet om sin omgivning, lära sig ta ansvar och känna glädje över sina framgångar.
– Relationen mellan tränare och adept blir allt intensivare i dag.
Steget efter
Kommunikationen är speciellt viktig med barn som kommer från främmande kulturer.
– Tränaren måste vara genuint intresserad av sin adept som en helhet, inte bara intresserad av idrottsmannen.
– Det gäller att få med invandrarbarnen i riktigt föreningsliv, i klubbverksamheten. Det räcker inte med att spela streetbasket med dem. Det är föreningslivet och allt det som är förknippat med det som på riktigt integrerar dem. Att dela samma värderingar är det starkaste vapnet mot samhällets förslumning.
Gasche anser att man fortfarande saknar den här samhälleliga dimensionen i finsk juniorhockey.
– Under symposiet kändes det som om vi mentalt nu ligger steget efter. Typiskt var väl att det inte deltog en enda person, utom jag, från Finland.
Livet är i dag så komplext och takten är snabb. Tränaren skall vara en diskussionspartner som hjälper de unga att reflektera över allt det som de ser och upplever. Bygga upp spelarens medvetenhet om sin omgivning, lära sig ta ansvar och känna glädje över sina framgångar. Malte Gasche forskare vid Centrum för Nordenstudier vid Helsingfors universitet