Mobbning och kärlek på Finns sommarteater
Det vimlar av ivriga grisar, hungriga vargar och retsamma killingar på scenen intill skogskanten vid Esbogård. De unga amatörskådespelarna vid Finns sommarteater är klädda i sina scenkläder – nu är det dags att spela upp Stora stygga vargen för första gån
Det känns som om sommaren redan är här – träden grönskar, häggen blommar bakom scenen och det blir snabbt varmt i kvällssolen. Men spelplatsen ute vid Esbogård i västra Esbo är sig inte alls lik ännu, där läktaren ska stå i juni sticker nu små brännässlor upp och scenen är täckt av sågspån. Snickaren har just sågat ut ett tjugotal granar som ska bilda kulisser i den skog där vännerna vargen, räven och björnen bor. De unga aktörerna springer omkring i sina djuröron och svansarna svajande från byxlinningen och provåker den nybyggda delen av scenen, en rund plattform som snurrar runt.
– Det är mycket energi i de här ungdomarna, det blir mycket spring och skoj, säger huvudrollsinnehavaren Markus Haakana, som alltså ska spela stora stygga vargen.
Fast stygg är han ju egentligen inte, tycker Haakana själv.
– Nej, vargen är inte elak, bara hungrig, han ser grisarna som kotletter. Men i sin hunger råkar han också äta upp sin fru och samtidigt blir vargen en ensamförsörjande far. När han hotar äta upp sonens skolkompisar leder det förstås till att pojken blir retad i skolan, förklarar Haakana en del av intrigerna bak-
om årets teaterpjäs på Finns sommarteater.
Humoristisk pjäs
Stora stygga vargen är en teaterpjäs där man har vävt ihop karaktärerna från flera olika klassiska sagor och djurfabler, som Rödluvan och vargen och Tre små grisar och försett dem med problem som är vanliga i dagens moderna samhälle. Pjäsen tar upp teman som mobbning, machokultur, ensamhet och kärlek.
– Det är en väldigt mångsidig och humoristisk pjäs, som får både små barn och vuxna att skratta. Det är en barnpjäs, men här finns också skämt som bara de vuxna i publiken kommer att uppfatta, förklarar Ada Leislahti, 15 år.
Hon spelar en av de fyra ganska elaka killingarna, som gör sitt bästa för att retas med vargarna.
– Killingarna är riktiga små mobbare, de är allmänt elaka och snobbiga. Visst kan jag känna igen en del i deras sätt att uppföra sig. Jag njuter av att få spela lite elak ibland, säger Leislahti.
– Jag spelar Rubert, som är vargens son. Han är ganska känslig och i början lite barnslig, som när han leker med en groda, berättar Robin Hansson 15 år.
Både Leislahti och Hansson är för första gången med i en riktig teaterproduktion och de ser jättemycket fram emot sommarlovet, då föreställningarna äntligen kör i gång. Teatergänget har träffats flera gånger i veckan hela vintern för att öva in repliker, danser, sånger och koreografi. Det är nu tre veckor till premiären och allt börjar sitta som det ska. På Finns får alla medverkande axla bärande roller.
– Vi är tretton aktörer som står på scenen och alla har stora roller, ingen är med bara som statist. Vi ville ha det så, att ingen ska behöva komma hit och sedan bara ha en replik per kväll. Visst var det tufft att säga nej tack till så många som kom till auditionen, men vi tror på det här konceptet, säger producenten Jonna Sundberg, som själv spelar björn.
– Under tidigare somrar har jag varit här som publik och sett alla pjäser de senaste åren, ofta har jag haft någon kompis med på scenen. I år blev jag uppmuntrad att komma och provspela och fick en roll. Det har varit jättekul. Det har bildats en fantastisk sammanhållning mellan oss i gruppen, vi har blivit goda vänner, säger Hansson.
Familjens hobby
11-åriga Ellen Haakana är en av de yngsta aktörerna, men hon har redan hunnit skaffa sig en hel del scenvana, då hon de två föregående somrarna har medverkat i pjäserna på Raseborgs sommarteater.
– Först spelade jag Gretl i Sound of Music och i fjol var jag Emils lillasyster Ida. Då blev jag upphissad i flaggstången, det var jättekul. Just nu ser jag mest fram emot att vi snart ska få börja spela inför publik, säger Ellen Haakana, som ses i rollen som en av de fyra balettdansande och snobbiga killingarna.
Ellen Haakana har lyckats med konststycket att smitta teaterfebern också på sina bägge föräldrar, pappa Markus spelar som sagt vargen och hennes mamma Lotte GranbergHaakana gör nu teaterdebut som vargens hustru – fast det går dåligt för hennes rollfigur genast i början.
– Vår familj behöver inte ha så
Nej, vargen är inte elak, bara hungrig, han ser grisarna som kotletter. Men i sin hunger råkar han också äta upp sin fru och samtidigt blir vargen en ensamförsörjande far. Markus Haakana Huvudrollsinnehavare Jag spelar Rubert, som är vargens son. Han är ganska känslig och i början lite barnslig, som när han leker med en groda. Robin Hansson
många andra hobbyer utöver teatern. Under våren har det blivit övningar tre fyra kvällar i veckan och hela juni månad kommer vi att vara här. Snart börjar den roliga biten, med föreställningar, då sitter allt redan på plats och alla vet vad de ska göra och säga. Övningarna är alltid mera slitsamma då man måste lära sig både repliker och rörelser, säger Markus Haakana.
Och jo, väldigt snabbt inser vargen att han i sin stora glupskhet har ätit upp sin fru, vilket varken var lyckat eller planerat.
– Ett av pjäsens budskap är nog att det inte är okej att äta upp sin fru!