Somna inte om du är svart

Innan han avslöjades av metoo-rörelsen och drog sig ur offentligheten, brukade den amerikanske komikern Louis CK på sitt sedvanligt skarpa sätt skämta om hur bra det varit, genom tiderna, att vara en vit man. Det spelade ingen roll var på tidsaxeln sedan mänsklighetens begynnelse man placerades, så var det gott att vara en vit man. Framtiden vågade han inte uttala sig om eftersom den vite mannen inte direkt samlat på sig god karma, men blickade man endast bakåt har det alltid varit bäst att vara vit och man, slog han fast.

Jag tänker ganska ofta på det skämtet. Senast för några veckor sedan när en kollega här i Washington hade lämnat en pryl åt mig att hämta från sitt hem. Eftersom han var bortrest hade han lämnat prylen i en plastpåse, fastspänd runt handtaget på dörren på hans bakgård.

På väg för att hämta prylen inser jag att det redan blivit beckmörkt och att jag kommer vara tvungen att gå in på en främmande familjs bakgård i ett bostadsområde för vita och välbeställda karriärsmänniskor. Jag insåg också att jag kommer att vara tvungen att lysa med ficklampan i min telefon för att hitta prylen som hängde i plastpåsen runt handtaget. Jag skickar ett sms till en annan kompis och skämtar om att jag har fem minuter på mig tills någon ringer polisen och rapporterar en misstänkt inbrottstjuv.

– Du är vit. Det är lugnt, svarar min vän som ofta odlar en speciell typ av galghumor.

Jag drog på munnen en aning, fast jag innerst inne kände att det inte var bara ett skämt. Det är en obehaglig sanning att någon av mina svarta vänner sannolikt skulle tänka efter en och annan gång innan han eller hon skulle öppna grinden och stiga in på en främmande gård i mörkret och mixtra med ett handtag i skenet av en ficklampa.

Jag drog mig till minnes denna lilla episod, som för övrigt förlöpte utan problem, för några dagar sedan då en nyhet om en märkvärdig incident spred sig som en löpeld i USA.

En svart kvinna, studerande vid det anrika elituniversitetet Yale, hade tagit sina böcker och sökt sig till en sal i ett studerandeboende för att skriva en uppsats. Kvinnan hade dock somnat vid sina böcker vilket visade sig vara oturligt eftersom en annan studerande, en vit kvinna, tyckte att det hela verkade suspekt. Hon väckte den sovande studeranden, meddelade att det är förbjudet att sova i salen och ringde prompt polisen, som kom och krävde att den svarta kvinnan bevisade att hon har rätt att befinna sig i byggnaden. Att hon hade nyckel till sitt rum var inte nog, utan hon tvingades också legitimera sig med officiella dokument.

Den svarta kvinnan filmade hela episoden och vi kan se att polisen betedde sig sakligt och ingen svävade i fara. Det upprörande i episoden är den andra kvinnans impuls att ringa polisen endast för att hon hittade en medstuderande sovande där det inte är meningen att man gör det.

Följande dag tog universitetets ledning kontakt med den svarta kvinnan och bad om ursäkt och lovade offentligt att jobba ännu hårdare för en inkluderande studiemiljö. Det var underförstått att polisen kallats på plats för att den sovande studeranden var svart.

Offentlig botgöring lovade också Starbucks tidigare i vår när en annan video visade hur två svarta ungdomar arresterades på en Starbucks i Philadelphia endast för att de stod och väntade på sin kompis utan att köpa någonting.

Lynchningar och skolsegregation må vara en del av det förgångna, men en tystare vardagsrasism lever och mår fortfarande väl. Den har alltid gjort det, men i mobiltelefonernas tidevarv tvingas vi alla, speciellt vi vita, allt oftare bevittna den.

Lynchningar och skolsegregation må vara en del av det förgångna, men en tystare vardagsrasism lever och mår fortfarande väl.

JURI VON BONSDORFF