❞ Venezuela måste nu lyftas högre upp på den internationella agendan, världssamfundet måste mer uppmärksamma eländet i Venezuela och om inte annat åtminstone ta hand om flyktingarna.

Venezuelas presidentval hålls på söndag, mitt i en politisk, ekonomisk och humanitär kris.

Tommy Westerlund i ledaren om presidentvalet i Venezuela,

Venezuela är ett land i kaos och står vid randen av total kollaps. Det krävs en snabb och omfattande förändring. Det är någonting som i demokratier kan möjliggöras via politiska val där väljarna kan rösta fram andra politiska krafter och linjer.

I Venezuela är det presidentval på söndag, men det ger inte folket en möjlighet att få en förändring till stånd. Venezuela är ingen demokrati, snarare en totalitär diktatur där parlamentet i praktiken har satts ur spel och rättsväsendet förlorat sitt oberoende.

President Nicolás Maduro kommer att återväljas. Det har han själv sett till genom att stoppa alla kandidater som skulle ifrågasätta hans politik eller utgöra ett hot mot honom i valet. De förbjuds ställa upp av olika skäl, eller så har de placerats i fängelse eller tvingats i landsflykt. Och om någon av de två motkandidaterna mot förmodan skulle få många röster i valet så har Maduro metoder att också åtgärda en sådan situation.

President Maduros stora utmaning är inte valet utan tiden efter valet. Också hans diktatoriska ställning är i fara om inte det venezuelanska folkets situation förbättras. De största möjligheterna till att stoppa Manduros fortsatta vanstyre finns sannolikt på hemmaplan även om det inte kan ske genom ett val.

Den hopplösa situationen väcker missnöje inom Maduros styrande socialistiska parti. Militären har likaså börjat visa en viss otålighet över hur hela landet håller på att falla sönder. En kupp kan inte uteslutas och den kunde också få det hårt prövade folkets stöd. Våld kan i så fall knappast helt undvikas

Maduros position kan också rubbas utifrån. USA, EU och flera stora länder i Latinamerika har redan meddelat att de inte kommer att erkänna valresultatet. Hårda sanktioner mot Venezuela skärps ytterligare och det hoppas man att tvingar fram lösningar i landet.

Om USA stoppar den dagliga importen av en halv miljon tunnor olja från Venezuela kan det få stora konsekvenser för Venezuelas eländiga ekonomi. Bnp har rasat redan i flera år, inflationen är skyhög och arbetslösheten ligger över 30 procent.

Nicolás Maduro försöker hitta nya marknader för oljeexporten, men faktum är att landets export har sjunkit redan med 40 procent på ett år.

Venezuela har de största kända råoljereserverna i världen och för 25 år sedan var landet välmående med en fungerande demokrati. Sedan tog Hugo Chávez makten och såväl den ekonomiska som demokratiska nedgången började. Den har accelererat kraftigt efter att Maduro efterträdde sin socialistiske lärofader för fem år sedan.

Chavez gjorde Venezuela till en diktatur och Maduro har gjort den brutal. Alla oppositionella kläms åt och bestraffas, många torteras. De politiska fångarna var väldigt få under Chavez tid, men nu uppskattas de till 12 000. Det här har haft effekt på folket. Tidigare demonstrerades det flitigt, men i rädsla för att gripas har demonstrationer och manifestationer nu försvunnit så gott som helt trots att det minsann finns orsak att protestera.

Maduro står i vägen för folket att få hjälp i sin misär. Han har tackat nej till internationella hjälpsändningar av mat och mediciner som det råder brist på. Också sjukvårdsystemet har kraschat. Så länge han är vid makten fås ingen hjälp och venezuelanerna tvingas klara sig på egen hand.

En humanitär katastrof har drabbat Venezuela. Det talas till och med om folkmord. Sedan Maduro kom till makten för fem år sedan har över två miljoner av landets 30 miljoner människor flytt, i huvudsak till Colombia och Brasilien men även längre bort. Under det här året har flyktingströmmen blivit allt stridare och minst 2 000 flyktingar passerar enbart gränsen till Colombia varje dag. Spanien tar också emot fler flyktingar från Venezuela än från något annat land just nu.

Venezuela måste nu lyftas högre upp på den internationella agendan, världssamfundet måste mer uppmärksamma eländet i Venezuela och om inte annat åtminstone ta hand om flyktingarna.