Markus blev Månskensbonden
Han är månskensbonden som ”harvar ackord i stället för åkrar”. När Markus Bergfors började skriva låtar på svenska öppnades fördämningarna till de både fysiska och mentala platser som han skildrar. Oftast handlar det om Österbotten, men upplevelserna är u
När Markus Bergfors bytte engelska till svenska förändrades också innehållet i hans låtar. Nu skildrar han sin barndoms Österbotten och skildrar spänningen mellan det trygga och friheten.
Markus Bergfors hade skrivit musik och låttexter i över tio år – bland annat för indierockbandet Timshel – när han bytte ut engelskan mot svenska och blev Månskensbonden. För tre år sedan blev Döpt i Kyro älv en radiohit. Nu har Bergfors precis gett ut debutalbumet Vårat ödeland.
Inspirationskälla var Vasas flora och fauna som fick honom att inse att det går att skriva seriös popmusik på det egna språket utan att göra humor av det, och genom att varken dra åt det rikssvenska eller den ”högtidliga skolavslutningsfinlandssvenskan”.
– Det innebar en ganska stor förändring. Det hade suttit en massa låtar där bak i huvudet. Det blev en mycket starkare koppling till Österbotten, ställen jag inte riktigt kommit åt tidigare.
Det är fysiska platser som han bygger upp sinnesstämningar och bilder kring. Här finns älven i uppväxtens Kvevlax, ”riksåttan”, Citymarket och farfars åkrar. Men, betonar han, det handlar framför allt om vad de här representerar.
Riksväg 8 är vägen som leder till friheten men ändå inte speciellt långt bort, Kyro älv är det ”uråldrigt mänskliga som alltid funnits där” och som är statisk och föränderlig på samma gång. Beskrivningarna är ofta precisa, men ändå menar Bergfors att det finns något förklarande och universellt i dem som gör att han tror de också fungerar hos dem som inte kommer från samma trakter.
Hans publik finns både i Finland och i Sverige, i Nyland och i Österbotten. Själv har Bergfors inom bara några år flyttat fem gånger mellan länderna. När vi möts har han precis repat i Stockholm tillsammans med de svenska musiker som spelar med honom.
– Det finns en viss antagonism mellan landsbygden och storstaden, slitningarna finns inom mig också.
Det är ett ”mot Stockholm” och ”mot Helsingfors”, säger han. Man är döpt och stöpt i sin hembygd, samtidigt som det finns en längtan att vara en del av något större.
Dåligt samvete
Bergfors själv har sökt sig till Åbo, Göteborg och Stockholm och är nu tillbaka i Österbotten, men inte på hemgården i byn med 1 500 invånare utan i lägenhet i Vasa. Det här kan ge honom dåligt samvete. Nej, han blev inte en riktig månskensbonde som farfar eller pappa.
– På något sätt har man ju förrått sin trakt, samtidigt som det är lite fånigt att känna så.
Liknande konflikter återfinns på många plan i hans texter. Det är det religiösa samhället och det sekulariserade, en uppväxt med både halmbalningstalko och dataspel, och det progressiva som tar över det traditionella.
– Det finns en saknad, något har gått förlorat, en urmänsklig gemenskap. Samtidigt kan en gemenskap vara kvävande och staden erbjuder mer frihet och anonymitet.
Hem och heim
Texterna kommer först, musiken komponerad på piano eller gitarr sedan. HBL:s recensent talar om att Månskensbonden sjunger på ett ”österbottniskt grundspråk”.
Bergfors säger att han förhåller sig till språket ”anarkistiskt” och ser det som ett verktyg i att få fram innehållet. Det betyder att han använder svenska, finska, engelska och ”dialekt”. Det kan vara hem och ”heim” i samma låtrad, och ett ”majjon” för polispiketen ”Mustamaja” till exempel.
Och egentligen har han ingen egen ren dialekt. Pappa är från Kvevlax men mamma och han talade standardsvenska.
– De som verkligen är intresserade och kan Kvevlaxdialekt hör att jag inte sjunger på den.
Viktigt för honom är känslan som orden förmedlar, inte själva lingvistiken.
Från introvert till utåtriktad
Namnet Månskensbonden kommer av att Markus Bergfors, som så många andra kulturarbetare, har ett lönearbete vid sidan av det han brinner för mest. Sin avhandling skrev han i statsvetenskap vid Åbo Akademi och han jobbar deltid som journalist vid Yle Österbotten.
Drömmen är att en dag kunna ägna sig helt åt musiken, gärna genom att ha ett kontor att gå till varje dag för att skriva. Han talar om att förebilden Nick Cave gör så.
– Egentligen tror jag att det kan vara ganska plågsamt. Jag är fascinerad av tanken men lite rädd för den.
En ny EP är redan under arbete, eller i planeringen. Den ska enligt Bergfors bli mer politisk och samhällelig, i stället för introvert och inåtblickande som han karaktäriserar sin musik nu.
– Det hänger säkert ihop med att jag har blivit pappa och jag funderar på vilken värld mitt barn ska växa upp i.