Irland går till folkomröstning om abort
Den 25 maj är det folkomröstning på Irland om aborträtten. I dag är abort olagligt och kan ge 14 års fängelse. Nej-sidan menar att livet startar vid befruktningsögonblicket och att abort är lika med mord. Ja-sidan hävdar kvinnans rätt till ett eget val oc
”Vi måste ta den här möjligheten, det är kanske den enda chansen vår generation får.” Hälsominister Simon Harris (bilden) och över tusen läkare har ställt sig på ja-sidan i den förestående irländska folkomröstningen om aborträtten. Abort är förbjuden på Irland, men varje dag reser nio kvinnor utomlands för att göra abort och varje dag tar tre kvinnor ett abortpiller som de köpt olagligt på nätet.
En skog av affischer möter längs vägarna in mot Dublin centrum. Vid varje rödljus och korsning är lyktstolparna täckta uppifrån och ner med budskap från både ja- och nejsidan.
Ett foto på ett uppförstorat foster i magen. Ovanför texten ”A license to kill?”.
Ja-sidans budskap är mera fokuserat på text. ”Min kropp, mitt val. Rösta ja.”
Frågan om abort är ett känsligt och svårt kapitel i Irlands historia. 1983 hölls den förra folkomröstningen på området. Då röstade man för att göra ett tillägg till landets grundlag, som likställde det ofödda fostrets liv med den blivande mammans. Det gjorde att abort blev helt olagligt. Den kvinna som gör abort, och även den läkare eller vårdpersonal som ger henne hjälp, riskerar 14 års fängelse (undantag får göras om kvinnans liv är i omedelbar fara).
Fredagens folkomröstning handlar om att ta bort det så kallade åttonde tillägget, och öppna för politikerna att lagstifta på området.
Den hårda lagstiftningen har inte betytt att irländska kvinnor inte skulle göra abort. Men det sker illegalt, med abortpiller köpta på nätet, eller utomlands. 1992 gavs kvinnor rätt att resa utomlands för att gö- ra abort, och rätt att få information om att den möjligheten finns. Men det gör också lagstiftningen grumlig och svårtydd för läkare och vårdpersonal. De får inte ge råd om abort – men de får informera om att möjligheten finns att resa utomlands.
Läkarstöd till ja-sidan
Bara en kort tid före folkomröstningen gick drygt tusen läkare ut med ett upprop till stöd för ja-sidan.
– Nuvarande lagstiftning gör det omöjligt för oss att ge kvinnor bästa tänkbara vård, säger Mary Higgins som jobbar som förlossningsläkare. På grund av det åttonde tillägget är kvinnor rädda för att söka vård på Irland. De vågar inte säga som det är. De kanske kommer in till oss och säger att de fått missfall – men i verkligheten har de tagit ett abortpiller som de köpt på nätet. Om vi inte får rätt information, kan vi inte ge rätt vård. Det är fruktansvärt!
Hälsominister Simon Harris kampanjar på ja-sidan och stöttar läkarnas upprop.
– En överväldigande majoritet av landets läkare säger att de inte kan ta hand om patienterna på bästa sätt med det åttonde tillägget på plats, säger han. Varje dag, även i dag, reser nio kvinnor utomlands för att göra abort. Varje dag tar tre kvinnor ett piller som de köpt olagligt på nätet. Jag kommer att rösta ja för att dessa kvinnor i stället ska kunna få säker vård på Irland.
Love Both
Ett par kvarter från läkarmötet ligger Merrion Square. Där hålls samma dag en stor demonstration anordnad av nej-sidan. Några tusental personer – äldre, unga, familjer – många klädda i rosa och med kampanjens slogan ”Love Both” på tröjor och affischer. Love Both syftar på att man älskar både kvinnan och det ofödda barnet.
Systrarna Violet
och Monica
Barnwell har rest från staden Birr i mitten av ön för att delta.
– Det är totalt oacceptabelt att kvinnor ska få göra abort hur som helst, säger Violet. Det är okej vid våldtäkt, men inte annars.
För hennes del handlar det om att skydda det ofödda barnet.
– Jag har två pojkar själv, säger hon. Vid vilken tidpunkt skulle jag ha rätt att ta deras liv?
Många osäkra väljare
De flesta opinionsundersökningarna har visat en ledning för ja-sidan, men aldrig en klar majoritet. En stor grupp väljare är in i det sista osäkra. Det har gjort att båda sidor fortsatt kampanja hårt.
– Alla säger att man kommer att vinna det här genom att gå från dörr till dörr och försöka påverka väljare, det är därför jag är ute, säger Joan Hopkins.
Hon är med en grupp från ja-sidan i Darndale, ett av Dublins fattigare områden. En sliten arbetarstadsdel där även hemlösa tilldelas hus då och då. Fiona Mitchell öppnar dörren, och hon behöver inte övertalas.
– Jag kommer att rösta ja, säger hon. Vi kvinnor blir behandlade som andra klassens medborgare i vårt eget land. Vi har hållits tillbaka alldeles för länge. Jag röstar ja för mina barns och barnbarns skull.
Några hus bort bor Stephen Hardiman. Han röstar också ja.
– Kvinnor ska ha rätt att bestämma själva, säger han. Dessutom sker ju aborter ändå, det är bara det att de måste resa utomlands.
Han tror att nej-sidan får kraft av katolska kyrkan, som är helt emot abort. Men han tror inte att kyrkans makt är så stor längre.
– Efter allt de varit inblandade i, med mor- och barnhem, pedofilskandaler och annat – de ska bara hålla tyst.
Han berättar att hans far var ett av de många barn som hamnade på barnhem på grund av att deras mödrar blev gravida utanför äktenskapet. Barn och mödrar skildes åt, och många barn blev illa behandlade.
– Jag har ingen respekt för katolska kyrkan längre, säger han och kisar bort mot några hotande, gråa moln som tornar upp sig vid horisonten.
Lagen tvingar oss att vända ryggen åt kvinnor som är i desperat behov av stöd och god sjukvård i en svår situation.” Mary Higgins förlossningsläkare
”Allt liv är heligt”
I Church of the Holy Child i stadsdelen Whitehall tar fader John upp folkomröstningen mot slutet av sin predikan.
– I fråga om folkomröstningen vill jag säga att allt liv är heligt. Vi ber därför att Irland ska förbli en ö som välkomnar alla barn i generationer framöver.
Han vidareutvecklar sitt resonemang över en kopp kaffe i kyrkans kafé efter gudstjänsten.
– Resultatet av folkomröstningen kommer att forma vårt samhälle i generationer framåt, säger han. Det är något av en vattendelare. Det handlar om hur samhället ser på det ofödda barnet. För oss i katolska kyrkan är det banets liv lika värdefullt som kvinnans.
Han säger att det är en fråga som många i församlingen talar om, och som tas på stort allvar.
– Vi dömer inte en kvinna som gjort abort, en kvinna i en svår situation måste visas medkänsla, säger han. Men varje liv är värdefullt. Varken du eller jag skulle önska att vi hade blivit aborterade, eller hur?
Få vi talat med i Dublin vågar säga något säkert om utgången av folkomröstningen. Men kampanjerna fortsätter oförtrutet in i det sista. En sak är de båda sidorna ändå överens om; oavsett vad resultatet blir, kommer det att ha stor inverkan på livet för Irlands kvinnor.