Fred, miljöskydd och social rättvisa i hela världen
FN-målen för hållbarhet präglar festivalen Världen i byn i helgen. – Det är både historiskt och aktuellt att världens länder är ense om riktningen mot en hållbar framtid, säger Katja Hintikainen på Kepa.
– det låter som en utopi men det är kontentan i FN:s hållbarhetsmål och temat för festivalen Världen i byn i Helsingfors i helgen. Katja Hintikainen på Kepa säger att hållbar utveckling behöver främjas på alla nivåer, från FN-möten till stadspolitik och konsumtionsval i vardagen.
Hösten 2015 antog FN globala hållbarhetsmål och handlingsplanen Agenda 2030 för att staka ut en väg mot ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Det handlar om riktigt stora frågor som att förvalta jordens resurser hållbart, utrota fattigdomen och främja mänskliga rättigheter och fred.
De globala ödesfrågorna är också temat för festivalen Världen i byn som utvecklingscentralen Kepa arrangerar i Helsingfors i helgen.
– Med hållbarhetsmålen och handlingsplanen är alla världens länder för första gången överens om en gemensam riktning, och målen är fortfarande rätt färska. Samtidigt jobbar våra medlemorganisationer med de här frågorna på fältet. Hållbar utveckling förenar alla som deltar, säger Katja Hintikainen, hållbarhetsexpert vid Kepa.
Världen i byn bjuder på debatter, dokumentärfilmer, konst och konserter i Kajsaniemiparken och på Järnvägstorget på lördag och söndag – en blandning av ödesfrågor och lättsammare program. Samtalen tar fasta på att vi lever i en värld av miljöförstörelse, klimatförändring, växande samhällsklyftor, socialt förtryck, kriser, krig och svält. Verkligheten kontrasterar bjärt mot FN-målen.
– Målen handlar om att välja riktning. Vi betonar att agendans riktning är den rätta, det är mot den vi ska sträva, säger Hintikainen.
Hållbarhetsmålen omfattar, i motsats till sina föregångare millenniemålen, hela världen. Också Finland har lovat bättring. Även om vi i global jämförelse hör till de mest utvecklade och jämlika länderna är det en bit kvar till målet.
– Vi överkonsumerar naturresurser, ojämlikheten mellan befolkningsgrupperna ökar och löneskillnaderna mellan män och kvinnor kvarstår, säger Katja Hintikainen.
Stora och små val
Nästa år ordnas det första riksdagsvalet i Finland sedan hållbarhetsmålen antogs.
– Därför bör regeringsprogrammet, oavsett regeringskoalition, visa vilken riktning Finland väljer, om vi tar Agenda 2030 på allvar. Det är så vi kan påverka om hållbarhetsmålen blir verklighet eller inte, säger Katja Hintikainen.
Om världen ska ändra kurs måste det ske på alla nivåer från FN-avtal till nationell och lokal politik och vidare till individuella val i vardagen, menar hon.
– Jag hade till exempel aldrig kunnat ta stadscykeln till jobbet i dag om inte stadsfullmäktige hade beslutat att vi ska ha stadscyklar.
Kepa uppmanar nästa regering att skärpa Finlands utsläppsmål, driva på tuffare klimatmål inom EU och hjälpa utvecklingsländerna in på ett klimathållbart spår. Den nuvarande regeringen skar finansieringen av biståndet, vilket drabbade Kepas och dess medlemorganisationers jobb för en bättre vardag i flera utsatta samhällen.
– Nästa regering måste sikta högre, också inom biståndsfinansieringen, säger Hintikainen.
Glöm inte de fattigaste
Kepa vill också komma åt skatteparadisen för att storbolagens skattemedel ska komma till nytta. Därtill vill man ha en lag som säger att fin- ländska företag måste minimera riskerna för att arbetskraft utnyttjas ohållbart i långa produktionskedjor (så att man exempelvis inte i Finland säljer kläder som sytts med barnarbetskraft). Frankrike har nyligen antagit en liknande lag.
– Om missförhållanden skulle avslöjas i produktionskedjan vore det
finländska företaget skyldigt att hjälpa till att eliminera dem. I praktiken skulle lagen gälla storföretag som nog har resurser att se till produktionskedjan om de bara vill, säger Katja Hintikainen.
Kepa demonstrerade mot den nuvarande regeringens nedskärningar i biståndet för snart tre år sedan. Hintikainen anser att regeringen också har tagit bra beslut. Hit hör löftet att fasa ut kolkraften, att utvecklingspolitiken fokuserar på att hjälpa partnerländerna att stärka sitt skatteintag och att u-politiken fortfarande prioriterar kvinnor och flickor, ”även om det syns mer i retoriken än i finansieringen” som hon säger.
I klimatpolitiken kritiserar flera miljöorganisationer och Kepa de ökade avverkningarna.
– Bioekonomiboomen är kontroversiell, men inom den cirkulära ekonomin finns en del bra initiativ, och inom EU:s klimatpolitik har Finland rört sig åt rätt håll.
Hintikainen anser att utvecklingspolitiken borde fokusera mer på världens allra mest utsatta människor. De gynnas inte av att näringslivet och den privata sektorn tar större plats i utvecklingssamarbetet, där det finns affärer att göra.
– Näringslivets insats behövs också, men även om utvecklingen gått framåt i många länder finns det fortfarande samhällsgrupper i många länder som är i behov av sådan hjälp som företagen inte kan erbjuda. Det är oroväckande att den andel av biståndsanslagen som viks för de allra fattigaste har minskat under den här regeringsperioden.
❞ Med hållbarhetsmålen och handlingsplanen är alla världens länder för första gången överens om en gemensam riktning, och målen är fortfarande rätt färska.