Mäkeläs hårda kritik – ”jag talar för idrottarna”
EM-medaljhoppet Kristiina Mäkelä kräver mer av friidrottsförbundet. – Vi får se vad som händer.
Det var i början av maj som trestegshopparen Kristiina Mäkelä gick hårt ut mot friidrottsförbundet SUL i sin nätkolumn – och responsen lät inte vänta på sig. Mestadels positivt, fast förbundsledningen sköt ifrån sig kritiken.
– Många idrottare har personligen tagit kontakt med mig och sagt att de är av samma åsikt – de har bara inte vågat säga ifrån. Jag vill tala för idrottarna och är beredd att ta ansvaret, säger Mäkelä.
– Det gav energi att märka att de andra står bakom mig.
Mäkelä sparade inte på krutet när hon sågade SUL för dålig kommunikation och slöseri med resurserna. Hon kan nämna några konkreta exempel – det senaste blev aktuellt då hon drabbades av matförgiftning under ett träningsläger i Turkiet nyligen.
Efterlyser kommunikation
– Jag har tvingats uppsöka hälsovårdscentralen både i Italien och i Turkiet. Jag hade inte fått några direktiv om vart jag ska vända mig, utan tvingades höra mig för av lokalinvånarna. Ingen frågade mig efteråt hur det gick, vad hände och talade personalen engelska, berättar Mäkelä.
– Allt det här är tid som är bort från träningen.
I vintras bytte hon också tränare, då hon upplevde att upplägget inte längre fungerar med Suren Ghazaryan. Hon fann sin nya tränare Tuomas Sallinen genom en slump.
– Jag hade ingen hjälp av friidrottsförbundet. Jag visste inte ens om det fanns trestegstränare som har tid och lust att börja coacha mig.
Det som Mäkelä framför allt efterlyser är kommunikaton och information. Det behövs i synnerhet för yngre idrottsutövare.
– Resurserna är begränsade, men det kostar ingenting att bry sig om och sprida information. Man ska inte behöva kolla med resebyrån för att få information om ett ställe lämpar sig för träningsläger.
Bra stödteam omkring sig
Mäkelä, 25, slog igenom ordentligt för tre år sedan då hon var åtta i inomhusEM, klarade 14 meter utomhus och nästan tog sig till final i VM i Peking. Under ett år förbättrade hon sitt rekord med en halv meter, noteringar både inomhus och utomhus medräknade.
– Folk frågade mig vad jag gjort för att ta ett så stort steg framåt, från nationell nivå till europeisk toppnivå – men det var inget speciellt. Näring, vila och träning i rätt proportioner. Jag hade lyckats samla ett bra team omkring mig. En idrottstutövare behöver en fungerande helhet.
Skidlandslaget har satsat en hel del på att idrottsutövarna ska ha tillgång till alla stödtjänster de behöver: fysioterapi, hälsovård, tester. Det har bevisligen fungerat.
– Det har säkert varit till stor nytta för dem. Jag hade själv tur som fick hjälp av min omgivning – i början gratis.
Landslaget ses sällan
Samtidigt som skidlandslaget skördat OSoch VMmedaljer har det varit tunnsått med framgångar i friidrott – juniorerna undantaget. VM i London var resultatmässigt ett bottennapp.
– Jag vill ha en bättre arbetsmiljö i landslaget. Det ska inte vara så att alltid då vi träffas klagar landslagskamraterna över att det är så ont om resurser och hur dåligt allting är skött.
Friidrottslandslaget är mera splittrat än skidlandslaget. Idrottsutövarna tillbringar sin vinter och sin vår på olika lägerorter. Det ordnas inte gemensamma träningsläger för alla i friidrottsförbundets regi.
– Det gör det förstås svårare att göra vår röst hörd. Landslaget samlas sällan. Det är bara under Sverigekampen som vi är många på samma ställe och vi har ingen förening som driver våra intressen, säger Mäkelä.
– Vi får se vad som händer i sommar.
Lyckade träningsläger
Mäkelä har haft en lite svår vinter. Det är ganska jämnt ett år sedan hon genomgick en knäoperation och förra säsongen tävlade hon bara en gång utomhus före VM i London – i FM i Seinäjoki. Hon var ändå nära 14 meter med 13,92 i kvalet i London.
– Det var en mental seger och ett intyg över att jag har ett bra stödteam. Jag kunde komma så snabbt tillbaka efter knäoperationen.
Det var under hösten och vintern som Mäkelä blev allt mer frustrerad över sin tränare, Ghazaryans, upplägg. Hon ville träna mera intensitet. Meningsskiljaktigheterna ledde till att hon bytte tränare strax före inomhus-VM i Birmingham. Där slutade hon på sextonde plats med 13,73.
– Min grundnivå ligger mellan 13,50 och 14,00, men jag vill förstås hoppa längre, säger hon.
Tillsammans med Sallinen har Mäkelä snabbt funnit samma våglängd och under två träningsläger i Turkiet och Kroatien har de koncentrerat sig på hoppträning. I Turkiet gjorde Mäkelä träningar med tio och fem steg och i Kroatien blev det tresteg med åtta eller tio steg ansats.
– Vi har tvingats kompensera en del av hoppträningen som blev ogjord i höstas. Få se hur bra vi hinner få helheten att fungera den här sommaren, men bara bitarna faller på plats blir det helt suveränt.
Siktar mot EM-medalj
I tävling med full ansats använder Mäkelä arton steg. Men hon hoppar aldrig tresteg med lång ansats i träning.
– Det krävs den där känslan som bara infinner sig i tävling. Det fungerar inte om man inte vågar ta kontakt ordentligt. Då gör det bara ont någonstans.
Hon planerar att göra sin utomhuspremiär i Paavo Nurmi Games i Åbo i början av juni. Hennes form är ett litet mysterium – som alltid i säsongens första trestegstävling.
– Man vet aldrig hur det känns att dra på sig spikskorna första gången.
Hon känner ändå till realiteterna. I EM 2016 i Amsterdam räckte 14,47 till medalj. I EM 2014 i Zürich 14,46. I Zürich hade 14,13 räckt till brons, ifall de två ryskorna på silver och brons inte räknas med. Som bekant är Ryssland avstängt från internationell friidrott på grund av dopningsshärvan och är sannolikt inte med som nation i EM i Berlin i augusti.
– Jag siktar på att hoppa längre, mot finskt rekord och EM-medalj.
Många idrottare har personligen tagit kontakt med mig och sagt att de är av samma åsikt – de har bara inte vågat säga ifrån. Jag vill tala för idrottarna och är beredd att ta ansvaret.
Kristiina Mäkelä
trestegshoppare