Vatten och tvål kan rädda många barns liv
Det finns många sätt att uppleva Nepal. Man kan resa i turistbuss, gå kurser i matlagning och fotografera arkitektur. Eller så kan man få diarré och se en helt annan sida av landet.
Det börjar med en vag känsla i magen, systemet hostar till. Första tanken är förnekelse. Jag har ju endast ätit varm mat, ingen majonnäs. Flaskvatten, bara flaskvatten. Och alla i sällskapet har desinficerat händerna före varje måltid. Jag är inte sjuk.
Oavsett mjölksyretabletter och handtvätt är risken stor att drabbas av diarré i Nepal. Orsakerna är oftast smutsigt vatten och bristfällig hygien. I vår studiegrupp på femton personer fick nästan hälften olika grader av diarré, men jag och min kompis Ellen Eklund fick kanske de värsta varianterna, när vi fortsatte resan på egen hand efter studieresan. Friska och krya åkte vi upp till bergen för att vandra.
Några dagar in i vandringen kom de första symtomen. Den vaga känslan i magen blev snabbt en väldigt bestämd känsla. Akut gastroenteritis (mag- och tarmkatarr) innebär ett helt spektra av diarré, uppkastningar, frossa och hög feber. Vi genomfor alla stadier.
Varken mediciner eller vätskeersättning hölls i våra kroppar. Närmaste hälsostation låg en dagsvandring bort, och denna dagsvandring gick upp och ned för två berg. Knappast något för den svage.
Stålmagen är en myt
Det här hände i ett gästhem i Nepal, i en avlägsen bergsby utan mobilnät. Av tidigare resor och åkommor hade jag fått för mig att lokalbefolkningen i utvecklingsländer helt enkelt har en stålmage, en bakteriekultur i tarmarna som klarar nästan vad som helst. Men jag hade fel.
Sjukdomen sänkte sig över oss när vi satt och frös på gästhemmets enda varma plats, runt kaminen mitt i en matsal som också var värdfamiljens sovrum. Utan gemensamt språk försökte vi förmedla vad som var fel. Vi pekade på maten och på magen och såg lidande ut. Då sa pappan i huset: Ah, you have blub-blub-blub?
Genast fick vi ta del av huskurerna: Sprite med salt i, varmvattenflaskor, en vit dryck av stärkelse, en salt linssoppa. Och det allra viktigaste: empati. Det stod helt klart att de visste exakt vad vi gick igenom.
Det var en olycklig situation, men vi hade tur, för en räddningshelikopter var på väg till området för att hämta en annan turist som skadat benet. Som av ett under fanns det två lediga platser åt mig och Ellen. På hästrygg tog vi oss till helikoptern som flög raka vägen till Katmandu och på sjukhuset fick vi utmärkt vård i två dygn.
För en västerlänning är det inte så farligt att få diarré, vi klarade oss och kunde resa hem. Men för den som bor på en plats med bristfällig hygien är magproblem vardag. Ofta hjälper
■ huskurerna, men enligt Världshälsoorganisationen WHO dör årligen 2,2 miljoner människor av diarrésjukdomar. Enligt Unicef dör fler än 5 000 barn av diarrésjukdomar varje dag.
Skillnaden är milsvid: Medan vi tack vare vår reseförsäkring kunde flyga helikopter till landets toppsjukhus med antibiotikadropp och egen toalett, så var lokalbefolkningen kvar där, i sin avlägsna bergsby med utedass och huskurer.
Toaletter till skolor
I en annan del av Nepal är problemet högaktuellt. Det låglänta och tropiska Tarai-området drabbades av katastrofala översvämningar i höstas. Minst 150 personer dog och tiotals försvann. Nästan en halv miljon människor var tvungna att fly från sina hem och många miste sina utkomstmöjligheter.
Översvämningar är katastrofala: människor avlider eller far illa, byggnader tar skada och matjorden spolas bort. Men en översvämning är också ett hygieniskt haveri. Hur sköter man sin hygien då hemmet sköljts över av smutsiga vattenmassor?
Eftersom barn är speciellt utsatta samlar Kyrkans utlandshjälp i sommar in pengar för att reparera och bygga toaletter och tvättställ i översvämningsdrabbade skolor i södra Nepal.
– Barn måste få fortsätta skolan också efter katastrofer. Det föreskrivs i FN:s barnkonvention, säger informatör Ulla Kärki vid Kyrkans utlandshjälp, som nyligen besökte några av skolorna.
Något så enkelt som handtvätt med tvål och vatten skulle globalt kunna reducera antalet döda i diarrésjukdomar med en tredjedel.