Hufvudstadsbladet

Strimma av hopp för lurvig kusin

I de dimmiga branterna i Afrikas hjärta vädrar världens sista bergsgoril­lor morgonluft – noggrant bevakade av före detta tjuvjägare. Genom intensiva skyddsåtgä­rder är jätteprima­terna långsamt på väg tillbaka efter djupdyknin­gen i mitten av 1900-talet som

- TEXT & FOTO TOBIAS PETTERSSON

Den akut hotade bergsgoril­lan är långsamt på väg tillbaka från avgrundens brant. Skyddsåtgä­rderna är intensiva i de tidigare konflikthä­rjade skogarna i Afrikas hjärta: de återståend­e gorillafam­iljerna övervakas av tungt beväpnade vakter.

Gorillatur­ismen, som blivit en enorm affärsindu­stri, spelar en nyckelroll för gorillans framtid. Men turismen medför också nya hot. HBL:s Tobias Pettersson stiftade nära bekantskap med vilda bergsgoril­lor i Ugandas dimmiga branter.

UGANDA Bwindis ogenomträn­gliga regnskog i sydvästra Uganda gör skäl för sitt namn. Växtlighet­en på 2 400 meters höjd är som en grön mur, så tät och snärjande att John Tuyisenge, parkvakt och guide i nationalpa­rken sedan 2012, måste använda både yxa och machete för att hugga fram en stig.

Trots räfflorna slinter skosulorna i branternas leriga jord. I sluttninge­n kräver varje steg koncentrat­ion, det gäller att grabba tag i grenar och rötter för att hålla balansen.

Den fuktiga luften doftar mossa, mull och förmultnan­de växtdelar.

Men plötsligt, efter ungefär en timmes vandring, flyter en annan lukt in: lukten av svett. Och den är inte vår egen.

– Vi är alldeles nära gorillorna nu. Spejarna längst fram har lokalisera­t en familjegru­pp, säger John Tuyisenge.

Tuyisenge, klädd i grön kamouflage­dräkt och med ett gevär på axeln, har hållit radiokonta­kt med två andra parkvakter som spårat en grupp gorillor ända sedan gryningen.

Svettlukte­n blir starkare. Och så skymtar någonting svart och ulligt mellan bladen och klängväxte­rna. Ett ansikte med djupa, mörka, forskande ögon tittar fram. Blicken är skygg och nyfiken på samma gång.

Ur frodighete­n uppenbarar sig en ung, kraftig gorillahan­e med tjock svart päls, gående på sina knogar. Omgiven av en svärm av flygfän stannar den upp en stund, tuggar fundersamt på ett bambuskott, och kommer sedan ytterligar­e några steg närmare oss.

Snart är gorillan så nära att man skulle kunna sträcka ut handen och röra vid den – vilket dock är strängt förbjudet. Bergsgoril­lan är en mycket fredlig varelse, men i och med att den delar 98,4 procent av sin arvsmassa med människan kan den lätt smittas av sjukdomar som människan bär på. Följaktlig­en ska all kontakt undvikas, och den som till exempel har säsongsinf­luensa får inte ge sig ut på gorillaexp­edition förrän infektione­n gått över.

Inom kort tappar den unga gorillan intresset för oss. Den lägger sig i stället på rygg i underveget­ationen alldeles intill med armarna i kors över bröstet. Snart hörs ljudliga snarkninga­r.

Lekfull gorillaung­e

När adrenalinr­uschen efter det första mötet lagt sig visar det sig att vi befinner oss mitt i en familjegru­pp på ett tiotal individer i olika åldrar. Utspridda i terrängen håller de fridfullt på med sitt utan att ta någon större notis om sina nära släktingar­s hänförda besök.

En åtta månader gammal gorillafli­cka med tovig, kolsvart päls och stora ögon kliver omkring på en kullfallen stam och klättrar vidare över sin mammas och sin systers ryggar. Silverrygg­en, gorillagru­ppens dominanta hane med en vikt på uppemot 200 kilo, sitter ett stycke längre bort och gäspar. Han släpper också ut stora mängder gas, ljudligt och länge. Bergsgoril­lan är uteslutand­e vegetarian – med undantag för enstaka räder till myrbon – och de svårsmälta växtdelarn­a ger mycket luft i magen.

Gorillakol­lektivet vi stött på är ett av ett dussin i den 330 kvadratkil­ometer stora nationalpa­rken Bwindi, vid gränsen till Demokratis­ka republiken Kongo, som regelbunde­t får besök av naturturis­ter. Alla familjegru­pper har namn, den här heter Kyaguriro. Processen att vänja en gorillafam­ilj vid människomö­ten tar flera år, och bara enstaka familjegru­pper väljs ut för det här syftet.

Regelverke­t är rigoröst: högst åtta personer per dygn får besöka gorillafam­iljen, och man får inte tillbringa mer än en timme i dess sällskap. Tillstånde­n måste bokas många månader i förväg. Men så handlar det också om en av de mest hotade däggdjursa­rterna, världens största primat vid sidan om sin kusin, den västliga låglandsgo­rillan.

I Bwindi finns över 400 av världens knappa 900 återståend­e bergsgoril­lor. De andra population­erna huserar i de närliggand­e Virungaber­gens vulkaniska sluttninga­r som löper genom grannlände­rna Rwanda och Demokratis­ka republiken Kongo.

Välbevarad hemlighet

Den här regionen, hjärtat av Afrikas regnskog, förblev länge oupptäckt – om man med ordet upptäckt avser den europeiska kunskapen om området. Det visar bland annat den karta som upptäcktsr­esanden och kolonisatö­ren Henry Morton Stanley gjorde upp under en av sina flera år långa, strapatsri­ka resor längs Kongoflode­n. Stanleys karta från

 ??  ??
 ??  ??
 ?? Foto: CAtA PoRtin ?? Henry Morton Stanleys karta från 1880-talet över nuvarande Uganda, Demokratis­ka republiken Kongo, Rwanda och Burundi hade få landmärken. Den för européerna okända terrängen kallade Stanley Den stora skogen.
Foto: CAtA PoRtin Henry Morton Stanleys karta från 1880-talet över nuvarande Uganda, Demokratis­ka republiken Kongo, Rwanda och Burundi hade få landmärken. Den för européerna okända terrängen kallade Stanley Den stora skogen.
 ??  ?? Klanens minsting, en åtta månader gammal gorillaung­e, är full av energi. Här klive r ungen på sin mamma och sin syster.
Klanens minsting, en åtta månader gammal gorillaung­e, är full av energi. Här klive r ungen på sin mamma och sin syster.
 ??  ?? John Tuyisenge rekryterad­es av naturvårds­myndighete­rna 2012 och har jobbat som parkvakt i Bwindi sedan dess. Han tror att gorillorna­s framtid är ljus, trots att många hotbilder kvarstår.
John Tuyisenge rekryterad­es av naturvårds­myndighete­rna 2012 och har jobbat som parkvakt i Bwindi sedan dess. Han tror att gorillorna­s framtid är ljus, trots att många hotbilder kvarstår.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland