Rigoletto samlade en yngre publik
Den privata operaföreningen Opera Box avslutade säsongen med två föreställningar av Verdis Rigoletto. Bakom sig har de Barberaren i Sevilla, Ainogalan, Segerstams Metsäkansan laulu och Brittens The Rape of Lucretia, som var spelårets bästa uppsättning och regi.
OPERA
Verdi: Rigoletto
Helsinki Metropolitan Orchestra. Dirigent: Sasha Mäkilä. Regi: Ville Saukkonen. Dekor: Reeta Tuoresmäki. I rollerna: Samuli Takkula, Matias Haakana, Alina Koivula, Elisabet Petsalo, Visa Kohva och HenriUusitalo. Produktion: Opera Box på Alexandersteatern 26.5.2018.
Ville Saukkonen har omplanterat Rigoletto från ett renässanshov till en njutningshungrig överklassmiljö i en odefinierad modern tid, kanske i Amerika. I första akten festar alla vilt och Hertigen eller The Duke är klädd i drag. Vad hovnarren har för funktion i förhållande till honom och de övriga är inte riktigt klart. Och Rigolettos känsla för sin dotter får inte heller genast tillräckligt starkt emotionellt innehåll.
Mycket snart slår Saukkonen till med sin härliga fantasi. I andra akten befinner vi oss på en badinrättning för herrar och i sista akten besöker Hertigen Maddalenas Love Motell, där han flörtar friskt också med andra ”donnor” (La donna è mobile). I slutduetten då Rigoletto sörjer sin dotter, dödas hertigen i bakgrunden och ondskan får sitt straff. In kommer Monterone (som väl egentligen redan har avrättats) och symboliserar förbannelsen som drabbat Rigoletto.
Sångarna som här fått tillfälle att sjunga stora roller är i slutskedet av sin utbildning vid Sibelius-Akademin. De tre huvudsolisterna har redan gästspelat på Nationaloperan. Titelrollen sjöngs med imponerande fastän ofta litet väl rak klang av Samuli Takkula. Matias Haakanas hertig var fräck som sig bör men också han tar i för hårt med sin i princip mycket lovande tenor. Gilda sjöngs snyggt om inte direkt virtuost av Alina Koivula. Henri Uusitalos Monterone hade hotfull auktoritet och mördaren Sparafucile gjordes faktiskt nästan sympatiskt av Visa Kohva. Maddalena tecknades vällustigt av Elisabet Petsalo. Lätta är dessa stora Verdiroller inte.
Helsinki Metropolitan Orchestra spelade Verdis krävande partitur duktigt trots begränsad besättning. Sasha Mäkilä, som annars är chefsdirigent i S:t Michel, hade utmärkt kontroll på helheten men fraseringen skulle kräva lite mera repetition och tempot var i mitt tycke på långsamma sidan. Den cirka tiomanna kören var förbluffande klangstark och spelade dessutom härligt. Reeta Tuoresmäkis dekor med rörliga lådor fungerade bra.
Opera Box kämpar vidare på den fria operamarknaden och de två nästan helt utsålda föreställningarna på trivsamma gamla Alexandersteatern hade glädjande nog också en yngre publik än habituéerna på Nationaloperan. Till föreningens kommande premiärer hör en blandning av standardverk och mera sällan spelad repertoar: Lehárs Giuditta 22.2.2019, Poulencs Brösten på Tirésias 20.9.2019 och senare Puccinis Turandot och Fagerlunds Döbeln.