Tvättmaskin och finsk nostalgi
Festivalsommaren öppnades i Kervo med finsk avantgardism och svensk rockande popjazz med finska undertoner. I huvudkonsertens första del uppträdde duon Berghäll – Kujanpää och Svenska kaputt, med bland annat Jonas Kullhammar i leden.
Kerava Jazz, 26.5 Berghäll – Kujanpää, Svenska kaputt Saxofonisten Joakim Berghälls och pianisten Antti Kujanpääs duoprojekt heter Space Laundry och har ekologisk anknytning i sin programförklaring. I praktiken hördes detta musikaliskt genom de inspelade ljuden från en tvättstuga på Sveaborg. Musikernas improvisation kompades av bland annat en tappad tvättboll, tvätt som trängs in i maskinens trumma och centrifugens mindre sensitiva sång.
Berghäll spelade lägre träblås, barytonsaxofon och basklarinett, Kujanpää flygel och Rhodes-piano, medan den inspelade tvättmaskinen var av märket Esteri, som gör till och med 1 600 varv i minuten då tvätten centrifugeras.
Konceptet med ljuden från tvättstugan var intressant, äkta avantgardism som ingav en osäker stämning, då de mekaniska tämligen oregelbundna ljuden kontrasterade med den i huvudsak vackra och harmoniska musiken. Tvättmaskinen fungerade faktiskt lite som en typisk frijazztrumslagare som spelar slumpmässigt rubato.
Kombinationen var till den grad intressant, att det är svårt för mig efter en lyssning att säga om jag gillade den helt. Det är förmodligen också en av avsikterna, att skapa en känsla av osäkerhet. Men musiken var ändå jazzrytmisk med tidvis svängande puls. Berghäll använde även det förstärkta träblåset rytmiskt, genom att trumma på instrumenten. Han använde också elektroniska effekter, medan Kujanpää ofta kombinerade de två pianoljuden till en läcker gemensam klang.
Svenska kaputt uppträdde nu för första gången i Finland trots att deras skiva Suomi, som hyllar äldre finska jazzmusiker, utkom redan år 2015. Exempelvis Edward Vesala, Juhani Aaltonen och Seppo Paroni Paakkunainen gjorde tydligen stort intryck på Jonas Kullhammar en gång i tiden.
Kanonsound
Förutom saxofonisten och flöjtisten Kullhammar, spelar gitarristen Reine Fiske, trumslagaren Johan Holmegard och basisten Torbjörn Zetterberg i bandet. Instrumenteringen var dock mångsidigare än så, eftersom både Zetterberg och Fiske även spelade piano, Fiske simultant med gitarr. Zetterberg bjöd på kanonsound från både kontrabas och Rickenbacker-basgitarren, som sällan hörs utanför proggrock eller heavy. Proggrocken var kraftigt närvarande i musiken, inte minst genom Fiske och Holmegard, som även spelar i bandet Dungen.
Bandet spelade i stort sett styckena som på skivan. Musiken gick från fåtonig minimalism via free till tunga rockgrooves. De gör tämligen stora saker med förhållandevis små musikaliska medel. Samspelet lämnade inget att önska, då de tidvis förflyttade publiken till en tidpunkt som påminde starkt om hippiesommaren 1968.
Höjdpunkterna var många, bland annat den envist repetitiva Paroni, den sommarvackra Gårdagens visa eller Kejsaren med gitarr, bas och tenorsaxofon i mäktigt unisono. Svenska kaputts rockande musik har potential för en större och heterogenare publik än den som nu fanns på plats i den ömkligt halvfulla salen. Kerava Jazz tycks lyckas bättre med artistvalen än med marknadsföringen.