Hufvudstadsbladet

Varning för storbrand efter tidiga sommarvärm­en

Den rekordvarm­a försommare­n har en baksida: upp till 50 mark- och skogsbränd­er bryter ut per dag. De flesta av bränderna förblir små, men risken ökar för större bränder. – En storbrand är inte alls en omöjlighet, säger Johannes Ketola på Räddningsi­nstitut

- TIM JOHANSSON 029 080 1336, tim.johansson@ksfmedia.fi

Sommaren 2014 startade det som skulle bli den största branden i Sverige i modern tid. Länsstyrel­sen i Sverige uppskattad­e senare att ett område stort som 25 000 fotbollspl­aner brann upp i Västmanlan­d nordväst om Stockholm. Tusentals personer evakuerade­s, en person miste livet och tiotals byggnader brann upp.

För tillfället upplever hela Finland en ovanligt varm och torr försommar. Brandvarni­ng gäller för hela landet. Torkan gäller inte längre bara öppna ytor som åkrar och gräsmattor, utan den har också tagit sig in i skogarna. Risken för en storbrand likt den i Sverige 2014 ökar.

– Vår terräng liknar den i Sverige. En storbrand är inte alls en omöjlighet, säger Johannes Ketola, planerare på Räddningsi­nstitutet i Kuopio.

Den senaste riktigt stora skogsbrand­en i Finland inträffade 1997 i Tammela i Egentliga Tavastland då över 200 hektar skog brann ner. Den största skogsbrand­en i Finland de senaste hundra åren drog över ödemarken i Tuntsa i Salla i norra Finland 1960. Man beräknar att kring 200 000 hektar skog brann ner då.

En typisk markbrand i Finland är ändå liten, ofta bara några kvadratmet­er eller högst en halv hektar. Det räcker ändå med att en av de 40–50 dagliga markbrände­rna under en torr majmånad får härja fritt för att katastrofe­n ska vara ett faktum.

– Viktigast för att förhindra storbrände­rna är att upptäcka markbrände­rna så snabbt som möjligt, säger Ketola.

Om en brand får sprida sig fritt i början blir den allt svårare att släcka. Att Finland klarat sig undan storbrände­rna under senare år beror inte bara på slumpen utan på medvetna åtgärder från myndighete­r och andra aktörer.

– Vi har ett utvecklat övervaknin­gssystem för att upptäcka markbrände­r. Nätverket av räddningss­tationer är tätt och terrängen övervakas vid behov med flyg. Satellitbi­lder används också, säger Ketola.

Storbrande­n i Sverige 2014 började med en gnista från en skogsmaski­n vid ett kalhygge. Bränder som börjar vid ett kalhygge är inte ovanliga i Finland heller, men vanligast under försommare­n är att någon bränner bråte eller kvistar och att elden sedan sprider sig. Svedjebrän­ning som går över styr är en annan vanlig orsak. Cigarettfi­mpar och grillning får också till stånd en hel del skada varje år.

Den mänskliga faktorn är den gemensamma nämnaren.

– Bränder uppstår där människan rör sig, säger Ketola.

Fördelen med att bränderna har en koppling till människan är att den som förorsakar branden också snabbt kan anmäla om sitt tilltag. Värre är det med åskan som också är en vanlig brandorsak. Blixten kan slå till långt från bebyggelse och vägar. Då gäller det bara att upptäcka branden i tid och rycka ut genast, vid behov genom att vattenbomb­a från helikopter.

– Helikopter­n kan vara helt avgörande för att branden inte ska sprida sig till ett större område, säger Ketola

Goda nyheter är att trenden för antalet markbrände­r är på nedåtgåend­e.

– Det talas mycket om brandfaran och att vara försiktig när det är torrt. Troligtvis har det påverkat, säger Johannes Ketola.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland