Improviserat men inte frijazz
The Wannsee Punk är en skiva som kombinerar spontanitet med eftertanke, både före och efter spontaniteten. Trion f# verkar vara fri på riktigt.
Pianisten Sid Hilles trio har funnits sedan våren 2016, då Hille, basisten Jori Huhtala och trumslagaren Markus Ketola träffades för att improvisera över Hilles kompositioner. Då hette trion FIS (Free Improvising Spirits). På skivan The Wannsee Punk stavas trions namn f#. På skivan medverkar även en gästvokalist, estniskan Liina Saar.
Hilles föregående skiva Farbformen som innehåller hans andra och tredje violinkvartett var nästan helt genomkomponerad musik. Den nya skivan innehåller däremot helt improviserad musik.
På riktigt fri
Men även om det är fråga om hundra procent improvisation är skivan inte stilmässigt traditionell frijazz. I frijazz vill man ofta undvika pulserande rytmer eller ackordföljder som går att känna igen.
Trion f# verkar vara på riktigt fri, i den meningen att musikerna inte begränsar bruket av lite sedvanligare element i musiken. Då musiken är så välorganiserad och klangmässigt mångsidig är det emellanåt svårt att tro att det är musik improviserad och spelad in under en enda session.
Hille, som är född i Tyskland men har bott i Finland sedan 1994, spelar mest Rhodespiano. Den klocklika klangen modifieras med diverse elektroniska effekter. Som extra kryddor och ingredienser dyker även theremin och analogsynt upp.
Ordlös sång och sprechgesang
Det kan ta en stund att vänja sig vid Saars ordlösa sång, men det är väl värt besväret.
Om skivans inledande The Scream är något av en chockeffekt med tanke på sången, blomstrar den påföljande Suru i en eterisk glimmande vattenvärld, trots en del animaliska läten. Saar har studerat vid bland annat Estlands musik och teaterakademi och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm.
Fast Emotions påminner mest om traditionell frijazz, men även här förekommer samordnade element. Titelspåret är pop och punkaktigt med sprechgesang, men med skillnaden att Hille spelar elpiano genom en ringmodulator, vilket resulterar i oigenkännliga tonhöjder. Skivan avslutas av den nästan tretton minuter långa Mood Swings som minsann svänger, inte bara i sinnelag, men även rytmiskt.
The Wannsee Punk är en skiva som kombinerar spontanitet med eftertanke, både före och efter spontaniteten.