Ord gör skillnad
Jag missade det kungliga bröllopet, det mellan prins Harry och Meghan Markle. Jag vet inte ens vad jag gjorde den dagen. Jobbade, antagligen. Och även om jag hade varit hemma är jag så gott som resistent när det gäller rojalistisk yra. Kanske har det att göra med att jag inte kan baka prinsesstårta.
Sent omsider kom jag ändå att googla wedding + Harry + Windsor; det var de koordinater jag motvilligt snappat upp ur flödet. Och det som fick mig att göra det var att vigseltalet verkade beröra många av mina vänner. Hörde någon annan Andens vind blåsa?, undrade en.
Och det var tydligen inte bara mina vänner som berördes. Vigseltalet av biskopen Michael Curry genererade 40 000 tweets per minut, mer än något annat ögonblick under vigseln.
Det var ett fantastiskt tal. Det var inte bara vad han sa utan också hur han sa det. Han liksom sa det han sa med hela kroppen. Han talade till människorna, inte till kamerorna och inte till sin läsplatta.
Jag älskade den andliga mat han serverade, men jag berördes också av vad jag förstår som hans integritet. Jag menar, får man tretton minuter på sig att tala till två miljarder människor, föreställer jag mig att det kan vara svårt att hålla stånd både mot egot, scenskräcken och förväntningarna. Men det verkade inte som om han lät sig påverkas. Han predikade som om vi varit i något litet bönehus i en förort, som om vi suttit vid hans köksbord. Jag fick känslan av att han var sig själv. Jag kom att tänka på en psalm ur det nya psalmbokstillägget Sång i Guds värld:
Jag tror på en Gud, som är helig och varm, som ger kampglöd och identitet, en helande Gud som gör trasigt till helt, som stärker till medvetenhet.
Jag tänker att fasthet, integritet, är nära knutet till medvetenheten om att man är älskad. Bär man med sig den medvetenheten, kan man kanske vara sig själv också inför två miljarder människor.
Tillbaka till vigseltalet; jag får nog tänka om när det gäller min antimonarkistiska inställning. För vad det än är för fenomen som för 27 procent av världens befolkning inom evangeliets räckvidd, så kan jag inte så där bara avfärda det. På frukten känner man trädet. Biskopen använde minuterna väl – han talade om kärlek, om hur Jesus älskade, om att Gud är kärlekens upphov.
Det kraftiga gensvaret, reaktionerna, visar också att något hände genom förkunnelsen. Och det är ett evangelium i sig: att ord gör skillnad. Att ord som används för att bygga upp verkligen kan förändra något till det bättre. Att ord kan öppna för kärlek.