Knarret föremål för undersökning
Det har talats om helsingforsarnas knarriga tonfall i mer än hundra år. Det har inte varit bara ont förtal, nu är det också vetenskapligt bevisat: helsingforsare knarrar mer än andra.
Helsingforsarna har alltid fått utstå spott och spe för sitt knarrande tal. Men finns det någon grund för andra regioners irritation på ”Hesaknarret”? Logopedistuderande Anna Englund vid Åbo Akademi beslöt sig för att reda ut saken.
Anna Englund, logopedistuderande vid Åbo Akademi, har undersökt fenomenet i sin pro gradu-avhandling. I studien jämfördes unga kvinnor från huvudstadsregionen med unga kvinnor från Österbotten, och det visade sig att de från huvudstadsregionen knarrar mera.
– Knarret märks i frasslut och frågor. Det handlar om påverkan från finskan där man visar med att sänka rösten och knarra att man är klar med det man vill säga.
Det som inspirerade henne att forska i ämnet var bland annat en doktorsavhandling som gjordes av Martina Huhtamäki 2015 och som delvis handlade om ”Hesaknarret”.
– Jag blev nyfiken på att ta reda på om det finns några vetenskapliga bevis för att knarret faktiskt bara förekommer i huvudstadsregionen, säger Englund.
Det visade sig att det finns väldigt lite forskning om knarr i nordiska språk.
I USA har knarret kallats för en röstepidemi och särskilt unga kvinnor har pekats ut: reality-systrarna Kardashian eller sångaren Britney Spears är exempel på människor som anses ha mycket knarr i rösten.
Englund jämförde 17 kvinnliga studerande från Österbotten med 19 kvinnliga studerande från Helsingfors. Deltagarna spelade in olika röstuppgifter, till exempel högläsning, som sedan analyserades av fem olika talterapeuter. Det visade sig att det fanns en statistiskt signifikant skillnad mellan de två grupperna: deltagarna från huvudstadsregionen använde mera knarr.
Irriterande?
– Det är många variabler som påverkar. Främst är det en regional skillnad, men det är också skillnad på var man bor inom regionen och inom olika grupper. Man talar om ”sociolekt” och det kunde vara intressant att studera närmare.
Englund kommer från Ekenäs där hon tycker att det knarras mindre än i Helsingfors.
– Det är kanske för att finskans påverkan är mindre. Å andra sidan tyckte min handledare att jag också knarrar. Jag tror jag gör det när jag sitter och slappar och har lite dålig hållning.
Själv tycker hon inte att knarrandet är så hemskt.
– Det är något en äldre generation reagerar mot, speciellt om hela talet är knarrigt.
I USA kopplas knarr till att en person är obildad.
– I USA uppfattas knarrande kvinnor negativt.
Trendigt att knarra
Englund konstaterar att knarr förekom också hos de österbottniska deltagarna, men i mindre grad. Hon hoppas att ämnet skulle undersökas vidare i framtiden, för att ge en ännu bättre bild av vilken roll knarret har i finlandssvenskan.
Filosofie doktor Irma Ilomäki, universitetslektor och forskare i vokologi vid utbildningsvetenskapliga fakulteten i Tammerfors universitet, sade i en intervju för HBL för några år sedan att finländare alltid har knarrat på rösten, men att det finns tecken på att det också i Finland har blivit vanligare.
En teori om varför knarrandet har ökat är att det gör rösten mörkare och således skapar trovärdighet och saklighet, eftersom människor med låga röster upplevs vara starkare, mer dominanta och auktoritära. Ett välkänt exempel är Margaret Thatcher, som uppmanades att göra sin röst mörkare för att verka mer trovärdig som politiker.
Även om man genom att knarra kanske strävar efter en mörkare, mer auktoritär röst kan effekten bli den motsatta. Enligt en finsk studie där 50 personer fick lyssna på röstsnuttar där samma person uttalade snuttarna på olika sätt upplevdes en knarrande röst som oattraktiv, obehaglig och hård.
– På 1980-talet ansågs det vara ett tecken på maskulinitet, men numera som att man är lite lat, eller ”bitchig”.