Grundlagsskydd

Behöver public service-medier grundlagsskyddas? Det är frågan som diskuteras i Sverige efter att regeringen föreslår att radio- och tv-licensen avskaffas och finansieringen av Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion tas in som en individuell skatt.

En enhällig parlamentarisk kommitté rekommenderade i höstas en övergång till en skattemodell lik den i Finland, men till skillnad från Finland, anses skattefinansiering i Sverige som en potentiell risk för mediernas oberoende. Ylegate betraktas som varnande exempel.

”Skattefinansiering inbjuder till politisk strid om public service”, förmodade Mats Svegfors, (Dagens Arena 16.5.2017) ”Hur ska vi undvika att inte public servicefinansieringen undermineras genom de skattesänkarrallyn som då och då präglar svensk politik”, frågade statsvetaren Ulf Bjereld i sin blogg. ”SVT ligger vidöppet för politisk styrning” skrev Olle Wästberg (Expressen 16.10.2017) och påtalade riksdagens faktiska möjligheter att med enkla majoriteter ingripa i hur finansieringen används.

Det som oroar kommentatorerna är just den institutionella skörheten: att stora ändringar kan genomföras snabbt och att mediernas oberoende vilar på överenskommelser snarare än lagstiftning. Just nu är stödet för public service-medier starkt, men det finns inga garantier mot att Sverige i all framtid vore immunt mot den utveckling som vi bevittnat i Polen och Ungern där medierna kontrolleras och beskärs av ideologiska skäl.

I regeringens lagförslag vill man motverka risker för politisk styrning genom att förbjuda nuvarande riksdagsledamöter att sitta i Förvaltningsstyrelsen – något som skiljer sig från utvecklingen i Finland där riksdagsledamöter snarare har stärkt sitt grepp om Yle. Andra förslag handlar om att förlänga tillståndsperioden till åtta år och säkra finansieringen för hela perioden. Enligt Lagrådet kan detta emellertid enbart handla om riktlinjebeslut som riksdagen senare kan ändra.

I Finland står oberoende, opartiskhet och trovärdighet som verksamhetsgrund i Yles egna etiska regler – inget dylikt nämns i lagen om Yle. I Sverige är det sändningstillståndet som stipulerar att SVT, SR och UR ”skall präglas av oberoende och stark integritet och bedrivas självständigt i förhållande till såväl staten som olika ekonomiska, politiska och andra intressen och maktsfärer i samhället”.

Det som Sveriges regering vill utreda är behovet att lagstifta om oberoendet på grundlagsnivå, och därmed hindra snabba ändringar. Cilla Benkö, vd för Sveriges Radio, är en ivrig förespråkare för detta. Emedan många finländska politiker gärna talar om Yle som ”riksdagens radio” är tanken om ”statsradio” en mardröm för Benkö.

Skillnaden mellan den svenska och finska rundradiodebatten är delvis retorisk, men inför kommande valår önskar jag att insikter om vikten av institutionell distans och lagstiftat oberoende importeras till Finland. Det mediala oberoendet borde vara mycket mer än en handelsvara för politiska pragmatiker.

Det mediala oberoendet borde vara mycket mer än en handelsvara för politiska pragmatiker.

ANU KOIVUNEN är medieforskare och professor i filmvetenskap vid Stockholms universitet.