SFP vill bli regeringsparti – men till vilket pris?
Under veckoslutet som gick blev det klart att SFP nu satsar hela sitt kapital på en medverkan i nästa regering. Dels valde partiet att hålla sin partidag i Uleåborg, dels gjorde partiledaren Anna-Maja Henriksson klart att SFP vill flytta bort från yttersta högerflanken i riksdagens plenisal.
SFP drog i praktiken ut på friarstråt till Uleåborg. Genom att förlägga sin partikongress till en enspråkigt finsk stad ville partiet signalera för en stor finskspråkig allmänhet att SFP är mycket förmer än ett språkparti.
Språkfanan halades och i stället hissades den liberala fanan. Bland annat förde partidagsdelegaterna en diskussion om att ett nytt partinamn utan ”Svenska” kunde gynna tillflödet av nya, finskspråkiga väljare.
Motionen blev inte godkänd, men redan att delegater år efter år återkommer till behovet att radera ut svenskan i SFP visar krisen i hela dess vidd. SFP verkar lida av ett mindervärdeskomplex.
I sin iver över att fånga nya väljarskaror verkar partiledningen ha glömt en sanning: Den som bugar åt ett håll vänder rumpan åt ett annat.
SFP-partidagar brukar i regel betyda att lokala restauranger, hotell, bussbolag och taxitrafikanter upplever uppsving. En kommun av Jakobstads storlek brukar i regel ha nästan svårt att erbjuda all den inkvarteringskapacitet som behövs, speciellt om partidagsveckoslutet råkar sammanfalla med andra evenemang.
Handlar utflykten till Uleåborg om att partiet inte längre tycker sig behöva gynna egna företagare och profilera sig bland kärnväljarna?
Knappast. Det här kom antagligen bara att bli den oundvikliga konsekvensen av att SFP prioriterade möjligheten att profilera sig ute i finska Finland och den vägen skaffa sig en plattform inför nästa regeringsbildning.
SFP kan i och för sig försvara finskfrieriet med att Svenskfinland och finlandssvenskarna i det långa loppet är vinnande parter i det fall SFP lyckas armbåga sig in i regeringen. Det är i och för sig också ett hållbart argument.
Kriget mot plasten är rätt strid för EU.
Dagens Nyheter
om att plast är en fantastisk uppfinning, men att den nu utgör ett hot mot havets livsmiljöer.
Österbottens Tidning Kenneth Myntti om att det inte går att ta miste på att SFP har känt sig kluvet i rollen som ett oppositionsparti, men att det ändå är ett vågspel att vända ryggen åt kärnväljarna, i synnerhet som partiet gör det under liberal flagg.
Värnplikten får inte vara ett redskap – territorialförsvaret är Finlands avskräckningsvapen. Helsingin Sanomat