Trädgårdstomtar på villovägar
Sherlock Holmes i animerad trädgårdstomteversion bjuder på mera kalabalik än karaktär. ANIMATION
Sherlock Gnomes
Regi: John Stevenson. Manus: Ben Zazove. Röster, originalversionen: Johnny Depp, Chiwetel Ejiofor, Emily Blunt, James McAvoy. På svenska, finska och engelska.
Någon som kommer ihåg Gnomeo & Julia (2011), animationsfilmen där de unga tu dyker upp i skepnad av trädgårdstomtar?
Nåväl, nu är det så dags igen. Och den här gången sker det i sällskap av Sherlock Gnomes, självutnämnd beskyddare av just trädgårdstomtar.
Poängen är att där Sherlock och hans sidekick Dr Watson rör sig håller också ärkefienden Moriarty till. Och han, jättebebisen, vill då inget annat än att klämma åt ”trädgårdsmöblerna”.
Som en följd av detta kidnappas det också hemma hos Gnomeo och Julia, varpå man får lov att vända sig till den brittiske mästerdetektiven.
Dessvärre lyckas man under resans gång tappa bort varandra, även Watson hamnar på villovägar. Underförstått: det gäller att inte ta varandra för givet.
Mary J. Blige sjunger
Nog sagt om intrigen (och sensmoralen), även om det bör sägas att det i Sherlock Gnomes finns rätt mycket av den varan, av olika slags ledtrådar och mysterier.
Efter ett besök i Chinatown följer en tur genom stadens kloaker och däremellan stöter Sherlock på en gammal flamma – med en röst lånad av Mary J. Blige – som stämmer in i ett sångnummer (annars är det ju Elton John för hela slanten).
Något påklistrat
Det finns gott om festliga idéer i Sherlock Gnomes och tempot och temperaturen är det inget större fel på. Ändå vill det sig inte riktigt, kanske för att Sherlock Holmes-spåret känns något påklistrat, kanske för att trädgårdstomtelooken inte inbjuder till några större karaktärsdjup.
Allt det här gör att slutresultatet inte är fullt så kvickt som det är tänkt. Och när man sedan i tredje akten bullar upp med det sedvanliga actionstuket blir det snudd på långtråkigt.
Här var det mera kalabalik än karaktär, liksom.