Himmel över Budapest
Jupiters måne är en vemodig meditation över ett ”Festung Europa” som frånsagt sig sitt moraliska ansvar. Tillika är det regissören Kornél Mundruczós uppgörelse med flyktingpolitiken, korruptionen och polisvåldet i sitt hemland Ungern. DRAMA/FANTASY
Jupiters måne
Regi: Kornél Mundruczó. Manus: Kata Weber. Foto: Marcell Rév. I rollerna: Zsombor Jéger, Merab Ninidze, Mónika Balsai, György Cserhalmi.
Ungern är som bekant ingen mönsterelev när det gäller europeisk flyktingpolitik. Och inte minst därför uppskattar man White God-regissören Kornél Mundruczós uppgörelse med sitt hemland och dess nycker.
Det är ingen vacker bild som utmålas i Jupiters måne (Jupiter holdja), låt sen vara att det är Budapests gator och gränder som står som fond. Är det inte den djupt rotade korruptionen som pockar på uppmärksamhet är det polisbrutaliteten som visar upp sitt fula tryne.
Ja, och så var det detta med flyktingar, främlingar, lycksökare. I den minst sagt laddade öppningssekvensen möter vi ett sällskap flyktingar – de flesta av dem syrier – som efter den mödosamma bilfärden (inhysta i en skåpbil) bussas ombord på illa rustade båtskrällen som ska ta dem från Serbien till Ungern.
Det slutar i katastrof, i värsta fall även i ond bråd död, när de ungerska myndigheterna möter upp vid den andra stranden. De som inte drunknar i kalabaliken åker i regel fast, till skillnad från Aryan (Zsombor Jéger) som i ett försök att komma undan blir skjuten i ryggen.
Svävar i luften
Men i stället för att dra sin sista suck vaknar han mirakulöst nog till liv, bara för att i samband med den där- på följande läkarundersökningen lätta från marken, sväva i luften. Det är en talang som den ansvarige läkaren (Merab Ninidze), en korrumperad och cynisk skitoxe, vet att utnyttja.
Mot ett löfte om att denna Gabór Stern (Ninidze) hjälper till med att leta reda på Aryans far går ynglingen med på att utföra en serie underverk, givetvis mot betalning (som hamnar i medicinarens ficka).
Som sagt: Ungern och dess myndighetsmaskineri kommer inte lätt undan. Tänker inte bara på Merab Ninidzes medikus utan också på gränspolisen László (György Cserhalmi) som avfyrade de potentiellt dödliga skotten och nu går in för att oskadliggöra den syriske mirakelmannen.
Fast nu är ju detta inte endast en politisk thriller, långt därifrån. Det är också ett moraliskt – och religiöst – spetsat persondrama med Gábor Stern i rollen som odugling på jakt efter frälsning och försoning.
Inga rynkor i pannan
Till det kommer en bredsida fantasy, men trots att Aryan med jämna mellanrum lyfter från markytan är det fråga om en film som har mera gemensamt med Wim Wenders Himmel över Berlin än ett superhjälteäventyr i den amerikanska traditionen.
Så ligger Kornél Mundruczó lågt med det strikt heroiska, för att i dess ställe trolla fram en vemodig meditation över ett ”Festung Europa” som frånsagt sig sitt moraliska ansvar.
Med det inte sagt att regissören skulle lägga sig till med rynkor i pannan, nehej. Det här är både spännande och rafflande, eventuellt bortsett från det inbakade terroristspåret (det smäller i tunnelbanan) som känns något överflödigt.
Hur som helst är det här filmen som går sina egna vägar, som blankt struntar i de berättarmässiga säkerhetsbältena. Friskt vågat, hälften vunnet.