Hemska, oemotståndliga typer
■ Första säsongen av Johanna Vuoksenmaas komediserie Exonnelliset (hösten 2016) minns jag som ganska smart och rolig. Nu är det dags för säsong två och jag är glatt överraskad: den är inte bara rolig och smart utan bitvis gripande.
Upplägget är funktionellt. Laura (Miia Nuutila) är arkitekten som planerat det ideala skilsmässoboendet: barnen bor i mitten av lägenheten, på varsin sida bor föräldrarna med egna sovrum, kök och tambur. Programmerade rörliga väggar stänger av än mor, än far i singeltillvaro när den andra tar hand om barnen. Själv bor hon också i huset, och försöker nu stå ut med sin exmakes nya familjelycka i andra ändan av bostadsenheten.
Deras dotter Viivi (Elsa Mämmelä) lyser av den intelligenta latensåldersflickans suveräna besserwisseri och är fortfarande en av serien stjärnor.
Bestyrsamma Reija (AnnaLeena Sipilä) och veliga Antti (Jarkko Pajunen) som var skilda i säsong ett men trots det fick ett nytt gemensamt barn samtidigt som Antti väntade barn med sin nya bitchiga SiniMarja (Saija Lentonen) har nu återförenats. På ett underligt sätt framstår den amöbalika jasägaren Antti här som älskvärd, en människa som i sin handfallna prestigelöshet ter sig renhjärtad och oskyldig. Och den hoppsiga översätta ren Reija förtjänar verkligen ett karriärlyft!
Inför första säsongen tyckte jag att Exonnelliset led av tvehågsenhet – mycket av det som hände var egentligen väldigt sorgligt, och humorn kunde verka påklistrad och därför enfaldigt rå. Men nu tycker jag att Vuoksenmaa som regissör och manusförfattare (det senare tillsammans med Juulia Unhola) ställvis träffar klockrent rätt. Personerna är verkligen hemska men också oemotståndliga, mänskliga och rörande. I sina bästa stunder är det här lika bra som Solsidan när den var bra, men med emotionellt djup. Eller kanske SVT:s Bonusfamiljen, med lite liknande tematik, en kombination av relationskomedi och tragik.
Vissa av de gamla karaktärerna är lite trötta men nya typer finns att glädja sig över. Kolla till exempel exparet Hannas (Karolina Blackburn) och Paavo (Eero Ritala)i början av avsnitt fyra. Först skämmer Hanna ut sig med ett hejdlöst pinsamt utfall på gården – en vidrig typ! I nästa ögonblick bemöter hon sin sura tonårsson med genuin sympatisk värme, för att – efter ett raskt tränings och godispass ensam hemma – på jobbet konfronteras med en ung sliskig manlig chef. Honom hoppas jag få se rullad i en spiktunna nerför en fors i något av de kommande avsnitten. C More