Inga morötter

Det är många som har kommit och gått i Donald Trumps Vita hus. John Bolton är redan presidentens tredje säkerhetsrådgivare och jämfört med sina föregångare utan tvekan den mest erfarne och skickligaste. Han är också mycket kontroversiell.

När Bolton utnämndes för drygt två månader sedan skrev tidningen New York Times: Det goda med honom är att han säger vad han tycker. Men det vad han tycker är illa.

Bolton är jurist, odlar en buskig mustasch och gillar att provocera. Det finns få tjänstemän som lika ofta har uttalat sig för att lösa internationella konflikter med militärt våld. Hans motto i diplomatin låter så här: Inga morötter! Alltså bara käppen?

Just därför hamnade säkerhetsrådgivaren mitt i den korta, hetsiga kontroversen mellan Nordkorea och USA då Trump i en abrupt sväng hotade med att ställa in det planerade toppmötet i Singapore. Numera vet vi att presidenten, som själv dikterade brevet till Kim Jong-Un, ändå inte menade allvar. Förberedelserna fortsätter. Och Trump kan fortfarande drömma om att hans djärvhet leder till den ultimata ”dealen” som kommer att belönas med Nobels fredspris.

Frågan är hur en överenskommelse kunde se ut. Nordkorea vill, som tidigare, förhandla om en fullständig nedrustning av kärnvapen på Koreahalvön, antagligen i en långt utdragen process. USA kräver att regimen avstår från sin arsenal på ett sätt som är ”complete, verifiable and irreversible”. Men vad händer om Kim inte är beredd att kapitulera och Trump lämnar förhandlingsbordet?

Boltons idé om vad som borde göras är enkel, radikal och typisk för honom: Nordkorea överlämnar sina atomvapen till USA och tillåter amerikanska experter inspektera alla kärntekniska anläggningar. Att han har kallat det här ”Libyen-modellen” var en utstuderad provokation.

Muammar Gaddafi, som på svarta marknaden hade köpt en rudimentär utrustning för att tillverka kärnvapen, accepterade sådana villkor 2003. Några år senare störtades han med Nato-ländernas stöd och dödades av rebeller. Bolton måste vara medveten om att hans modell kan missförstås i Pyongyang. Men han bryr sig inte.

Egentligen är han emot förhandlingar med regimer som i Nordkorea eller Iran. Enligt honom utnyttjar de diplomatin enbart för att fuska och vinna tid för sina kärnvapenprogram. Bolton satsar hellre på regimskiften.

Redan under George W. Bush hörde han till den neokonservativa falangen som drev kriget mot Iraks diktator Saddam Hussein. Som chef för utrikesministeriets nedrustningsavdelning och som Bushs kortvarige FN-ambassadör försökte Bolton underminera pågående förhandlingar med Teheran och Pyongyang. Sedan dess har han i oräkneliga tidnings- och tv-kommentarer talat för att bomba deras kärnteknik.

Bolton och Mike Pompeo, den nye utrikesministern, var eniga om att Trump bör säga upp Iranavtalet. I motsats till säkerhetsrådgivaren tycks utrikesministern dock dela presidentens optimism om att det kan löna sig att förhandla med Kim Jong-Un.

Men har Trump tålamod med en utdragen process? Det är inte så länge sedan han varnade sin före detta utrikesminister Rex Tillerson i en förnedrande tweet att förhandlingar med ”Little Rocket Man” är slöseri med tid. Det kunde vara Boltons stund.