Adiós Rajoy
För första gången sedan general Francos diktatur har en spansk regering fallit i en förtroendeomröstning.
Mariano Rajoy har varit Spaniens premiärminister i sju år. Nu är det slut, antagligen för alltid, hans politiska framtid ser högst osäker ut.
Han fick kraftig kritik för hur han försökte lösa självständighetssträvandena i Katalonien. Inte minst polisens våldsamma tag på själva folkomröstningsdagen i Katalonien i höstas väckte stark kritik också utanför landets gränser.
Den kampen och den konstitutionella krisen klarade han. Landets ekonomiska utveckling har också varit god, men den omfattande korruptionsskandal som hans folkparti, Partido Popular, har varit inblandad i blev för mycket. Vi vet ännu inte om också Rajoy har haft en roll i den så kallade Gürtel-affären, men partiet som han har lett i 14 år, har enligt domstolen dragit nytta av mutorna. Förra veckan dömdes flera tidigare PP-politiker till kännbara straff.
Det ledde till att Rajoy och hans centerhögerregering föll i en förtroendeomröstning i landets parlament på fredagen.
Socialistpartiets ledare Pedro Sánchez tar över som premiärminister på måndag. Hans parti bildar en minoritetsregering, men han har försäkrat sig om stöd från bland annat vänsterpartiet Podemos och några små regionala partier.
Sánchez har lovat hålla sig till den budget som Rajoy har skapat och inte heller i övrigt har den kommande premiärministern antytt några stora politiska kursändringar, bara vissa reformer inom utbildning och socialpolitik. Han vill också gärna öppna dialogen med dem som driver på en självständighet för Katalonien. Det är säkert också en förutsättning för att de två katalanska partierna ska stöda regeringen.
Den nuvarande mandatperioden går ut 2020 och före det kommer nyval att ordnas. Något närmare datum har Sánchez inte gått ut med.
I det kommande parlamentsvalet kan stora förändringar ske. Folkpartiet har nu fått en korruptionsstämpel som inte tvättas bort så lätt och snabbt. Dessutom kan mer uppdagas och fler domar falla. PP kan i vilket fall som helst knappast gå vidare med Rajoy som partiordförande.
Sánchez får en gyllene chans att visa vad han går för under en tid som premiärminister. Men frågan är om han lyckas förvalta chansen på ett sätt som ger partiet ett lyft. Regerandet kan bli nog så svårt med den brokiga skara stödpartier Sánchez är beroende av.
Det parti som vädrar morgonluft och har legat relativt lågt under den politiska kris som nu drabbat Spanien är Ciudadanos, som har fungerat som PP:s stödparti. Det liberala mittenpartiet har toppat de senaste opinionsmätningarna. Ciudadanos kommer inte att spara på krutet i sin oppositionspolitik och kan visa sig vara den stora segraren efter Rajoys fall.
De senaste dagarna har den största spänningen i Sydeuropa funnits i Spanien, men inom kort finns det säkert skäl att igen rikta strålkastarljuset tillbaka mot Italien. Nu får landet äntligen en ny regering – nummer 65 sedan andra världskriget, men den första som består av enbart populistiska partier, Femstjärnerörelsen och Lega.
Frågan är när de två ryker ihop och inte längre kan samarbeta. Om det sker tidigt kanske de inte hinner få fart på sina ekonomiska projekt som bland annat innefattar platt inkomstskatt, medborgarlön och höjda pensioner. Hårda tag väntas också mot invandringen i Italien med Legas ordförande Matteo Salvini som inrikesminister.
Om de lyckas hållas sams kan i alla fall den ekonomiska verkligheten och finansmarknadens reaktioner i det kraftigt skuldsatta landet stoppa den här regeringen och dess fortsatta politik. Med tanke på den skada som då redan kan ha åsamkats Italien så skulle det vara till fördel om samarbetssvårigheterna mellan de två partierna redan tidigare blir oöverstigliga.
Den politiska osäkerheten i Spanien är av annan art och har inte lika stora konsekvenser för övriga EU.