Cirkulär ekonomi kan ta oss närmare klimatmålen

Rapport: Vi måste sluta bryta nya råvaror för att tillverka plast, stål, aluminium och cement

Om vi ska nå klimatmålen måste vi sluta att bryta jungfruliga råvaror för att producera plast, aluminium, stål och cement, fastslår en forskningsrapport som jubileumsfonden Sitra och European Climate Foundation har beställt och som publiceras i Bryssel i dag.

De här fyra nyckelmaterialen står tillsammans för tre fjärdedelar av de industriella klimatutsläppen, och därför behöver de en cirkulär ekonomi, säger Mari Pantsar, direktör vid Sitra.

Analytiker har räknat ut att materialproduktionen kommer att generera över trefalt mer klimatutsläpp under det här seklet än vad tvågradersmålets ”koldioxidbudget” tillåter. Inte ens om den industriella produktionen sker med utsläppsfri energi når vi Parisavtalets mål.

– Därför måste vi gå in för cirkulär ekonomi för de fyra materialen, en modell där produktionen planeras så att uttjänta slutprodukter ska bli ny råvara. Det förutsätter ett systemskifte, och det skapar nya jobb, men andra jobb kommer att försvinna. Därför måste samhället göra övergången smidig och ta hand om dem som mister jobbet, säger Pantsar.

Man kan hävda att EUkommissionens initiativ för att minska mängden plastsopor är en droppe i havet. Problemet är globalt, årligen hamnar mellan 5 och 13 miljoner ton plastskräp ut i haven, mellan 3 och 4 procent kommer från EU.

EU är inte den stora boven bakom de fem gigantiska skräpvirvlarna i oceanerna.

Men EU är en av världens största och rikaste ekonomier, och måste visa handlingskraft när det gäller det snabbt växande avfallsproblemet. EU har också ambitioner att vara ledande när det gäller miljöfrågor och hållbar utveckling. Även om omkring 90 procent av skräpet i virvlarna härstammar från de stora floderna i Asien och Afrika kan EU inte agera som om problemet inte angår Europa.

Och visst sköljs plastskräp också upp på de europeiska stränderna.

Utan att själv agera aktivt är EU inte trovärdigt när det gäller att lösa problemen i de delar av världen där de är störst.

Här behövs det ett brett spektrum av åtgärder. Att minska användningen är viktigt, men det är minst lika viktigt att skapa en fungerande struktur för att ta hand om och återvinna avfallet. Det kräver både initiativ och ekonomiskt stöd.

EU har dessutom tillräcklig tyngd för att förmå företagen som utvecklar och använder plastförpackningarna att rikta in sig på material med bättre miljöegenskaper än plasten.

Plasten innebar en revolution när den togs i storskalig användning för 60–70 år sedan. Plasten är ett mångsidigt material med många goda egenskaper. Plastförpackningar ökar till exempel livsmedlens hållbarhet, och minskar matsvinnet. Olika engångsartiklar av plast gör livet lättare för bland annat barnfamiljer, och inom sjukvården skulle man aldrig klara sig utan dem.

Ser man till tillverkningsprocessen är det mera resurskrävande att tillverka en papperspåse än en plastpåse.

Men när plasten har använts måste den tas om hand, brytas ned för återvinning eller förvandlas till energi. Att plasten inte bryts ned i naturen innebär att all plast som mänskligheten har producerat som inte har bränts upp fortfarande finns kvar i någon form, bland annat som mikroplaster som redan finns i näringskedjan.

EU-kommissionen inriktar sig på engångsartiklar som knappast är oumbärliga och som används väldigt kort tid, som engångsbestick, sugrör och plastskaft till bomullspinnar, tops.

EU-kommissionen fokuserar på ett tiotal plastprodukter som står för 70 procent av det plastskräp som hamnar i de europeiska vattnen. Det är också möjligt att ersätta plasten i de här produkterna med annat material.

Träförädlingsindustrin i Finland har länge utvecklat biologiskt nedbrytbara produkter för att ersätta till exempel livsmedelsförpackningar av plast. När EU-kommissionen nu vill fasa ut plasten öppnas en nisch som det gäller att utnyttja.

Kommissionens förslag går vidare till parlamentet och medlemsstaterna. Det blir säkert en bred diskussion, där avvägningar mellan totalförbud för enskilda produkter och effektiverad uppsamling och återvinning kommer att göras. Industrin hävdar sina intressen, förpackningsgiganten Tetra Pak säger redan att man inte kommer att avstå från plastsugrör, men att man nog också utvecklar sugrör av pappersmaterial.

Alla åtgärder behövs, och diskussionen är viktig. Den gör att medvetenheten om plastens avigsidor blir större, samtidigt som den ger medborgarna en chans att reflektera över livsstilsval som man själv kan ändra på. Den kraftigt minskade användningen av inköpskassar av plast visar att beredskapen nog finns.