Pressade sossar
Socialdemokraterna ligger illa till inför riksdagsvalet i Sverige om tre månader. Den invandringskritiska linjen blev en miss.
Hur länge tänker de etablerade partierna i Sverige låta SD växa innan man accepterar dem som en politisk kraft som bjuds in i salongerna och där tvingas upp till bevis och avdramatiseras?
Tommy Westerlund i ledaren om läget inför höstens riksdagsval i Sverige,
Statistiska centralbyrån (SCB) presenterade i går sin stora partisympatiundersökning och den bekräftar andra mätinstituts tidigare mätningar. De svenska sossarna backar och Sverigedemokraterna går kraftigt framåt.
Sedan SCB:s senaste mätning i november har S minskat från 32,6 procent till 28,3. Under samma period har SD ökat med nästan fyra procentenheter till 18,5. Jämfört med föregående val har SD:s popularitet stigit med närmare sex procentenheter.
Situationen i Sverige påminner för första gången om det läge som länge rådde i Finland med tre stora partier. Moderaterna placerar sig i opinionsmätningarna mellan S och SD och alla ligger, beroende på mätning, inom fem-tio procentenheter. Alla övriga partier är klart distanserade.
Det förefaller osannolikt att något annat parti ens kommer över tio procent om inte Centern ännu hinner få tillbaka den medvind som lyfte partiet i fjol, men som i år har avtagit.
Miljöpartiet som sitter i regeringen ligger farligt nära röstspärren på fyra procent och liberalerna har inte heller en trygg marginal. Allra svårast förefaller Kristdemokraterna få att klara tröskeln. Mätning efter mätning visar siffror som ligger klart under fyra procent. Det kan leda till att de borgerliga väljarna taktikröstar och ser till att KD finns med också i följande riksdag.
Det väger mycket jämnt mellan de två blocken, det regerande rödgröna och den borgerliga alliansen i opposition. Men det är helt uteslutet att någondera ska uppnå majoritet i valet om tre månader. Det omöjliggörs av Sverigedemokraterna, som inte välkomnas av eller i någotdera blocket.
Då SD närmar sig 20 procent är det klart att varken den borgerliga alliansen eller de tre rödgröna partierna skulle nå ensam majoritet. Det här kan tvinga fram sällsynta blocköverskridande lösningar i form av en regelrätt koalitionsregering eller en minoritetsregering med ett samarbetsavtal som spräcker blocken.
SD förefaller alltjämt vara så pass långt ute i kylan att inget annat parti vill öppna för ett samarbete med dem. Detta trots att SD:s kritiserade invandringspolitik inte längre ligger så långt från flera av de övriga partiernas, till exempel de två största partierna Moderaternas och Socialdemokraternas linje.
Hur länge tänker de etablerade partierna i Sverige låta SD växa innan man accepterar dem som en politisk kraft som bjuds in i salongerna och där tvingas upp till bevis och avdramatiseras?
Socialdemokraterna har aldrig haft så låga siffror så nära ett riksdagsval som nu. Ett stöd på 28 procent låter inte dåligt, men med de svenska socialdemokraternas historia är det krisläge. Inte minst då valrörelsen sällan ger deras opinionssiffror ett lyft. Det brukar gå tvärtom och upptakten i år lovar inget trendbrott.
Trots en utmärkt statsekonomi har statsministerpartiet inte lyckats hålla sina positioner. Bottenrekordet i ett riksdagsval hägrar. Det ligger på 28,5 procent och är 107 år gammalt.
Statsminister Stefan Löfven och S trodde att man kunde stoppa nedgången och täppa till läckaget till SD genom att närma sig Sverigedemokraterna i invandrarfrågor och även skärpa tonen beträffande lag och ordning.
Löfvens drag har inte gett önskad effekt. Tvärtom kan det ytterligare förvärra partiets läge då många socialdemokrater har ogillat S-ledningens hårdare politik i migrationsfrågor. De känner sig nu vilsna och vet enligt SCB:s mätning inte hur de ska rösta.
Dagens Nyheter konstaterade att också Tysklands förbundskansler Angela Merkel tvingades svänga vad gäller migrationen, ”men ingen annan ledare i Europa har gjort en lika våldsam sladd som Stefan Löfven”.
Den sladden hotar nu leda till en rejäl dikeskörning för socialdemokraterna.
Intern kritik mot den politiska linjen tillsammans med en nedåtgående trend i opinionsmätningarna är ingen bra kombination inför den egentliga valrörelsen och dess final, valet 9 september.