Tre av e-sportens större utmaningar

●●Kampen om legitimitet. Internationella olympiska kommittén erkände e-sport som idrott i november i fjol, men kampen om legitimitet fortsätter fortfarande på andra håll. I Sverige klassas e-sport fortfarande inte som idrott. Medierna har också kritiserats för att inte hänga med i svängarna. I ett blogginlägg i fjol skrev riksdagsledamot Hjallis Harkimo (Saml) att esportens största problem är att sportredaktionerna är helt ute och seglar.

●●Kampen om föräldrarna. Många på rundabordsdiskussionen om e-sport lyfte upp föräldrarnas attityder som problematiska. Föräldrar är ofta skeptiska och vill inte uppmuntra barnen att spela. Vissa menade att lösningen kan vara att lyfta fram helhetsbilden med kompletterande motion och näringsrik kost för tvivlande mammor och pappor. Dota 2-spelaren Lasse ”Mutumbaman” Urpalainens föräldrar var också skeptiska, men han överbevisade dem genom att tjäna över två miljoner euro i fjol.

●●Kampen om tränarna. På rundabordsdiskussionen sade Overwatch-spelaren Samuli Karppinen att det finns många stora finländska talanger, men få kompetenta tränare. Andra röster menade att få vill sätta tid på att träna spelare eftersom de inte får kompensation. Då är det inte heller lätt att hitta motivationen som krävs. I Sverige uppges situationen vara mycket bättre för proffs och halvproffs. Det gäller alltså för finländska entusiaster att ta tag i problemet för att hänga med i utvecklingen.