Hjortdjuren sprider resistens mot borrelios

FäSTINGAR Margaretha Gustavsson förespråkar i sin insändare (HBL 2.6) utrotning av rådjur och vitsvanshjortar samtidigt som hon önskar sig flera rovdjur likt lodjur och rävar för att utrota hjortdjuren och därmed fästingarna.

Insändaren ger intryck av vetenskaplighet och kunskaper, men tyvärr är det tvärtom. Bristerna är monumentala i det som berättas. Utrotar vi rådjuren och hjortarna är de döda och försvunna, men fästingarna finns nog fortfarande kvar. Hjortdjuren sprider resistens mot borrelia och sprider immuniteten också bland de blodsugande fästingarna.

I Frankrike med mycket

kraftiga rådjurs- och hjortpopulationer samt otroliga fästingbestånd är borrelios så sällsynt att jag under snart ett kvartssekel som naturhistoriker i det nämnda landet aldrig kommit i kontakt med någon som skulle ha insjuknat trots att man i landet ofta får plocka bort fästingar från sig själv och stora mängder från hunden.

I Tyskland där jag också vistats professionellt har jag bara hört att en bekant hade hört av en bekant som hört om en person i Bayern som lidit av borrelios! Hur förklara den stora mängden av fästingar och hjortdjur samtidigt som borrelios är så sällsynt?

Under ett långt liv som tjänsteman vid naturhistoriska museer världen runt är det med förskräckelse som jag iakttar hur kunskaperna i naturhistoria och då främst

zoologi minskat samtidigt som fantiserandet ökat! EIRIK GRANQVIST Borgå