När en rättspsykolog och psykiatriker slår sina musikaliska huvuden ihop
Rättspsykologen Julia Korkman och författaren, psykiatrikern och politikern Claes Anderssons musikaliska samarbete tog avstamp i en sorglig händelse. Korkman skulle sjunga på en gemensam väns begravning för två år sedan och behövde ackompanjemang, vilket
– Musiken är min passion och bland det viktigaste innehållet i mitt liv. Musik är så mycket mer än ett tidsfördriv, säger Julia Korkman.
Korkman har en bakgrund främst inom klassisk sång, men som tonåring drömde hon om att få sjunga jazz.
– Jazz är väldigt befriande jämfört med klassiskt där det finns betydligt striktare regler om vad man får och inte får göra.
Julia Korkmans röst finns med på några andra album men albumet Kvar i mig blir hennes första egna. Låtarna bygger på texter till gamla jazzlåtar, nya melodier till gamla texter, nya melodier till nya texter och folkvisor med jazzinfluenser. Bland annat Elina Vaaras, Eino Leinos och Claes Anderssons lyrik har bearbetats till sånger. Det mesta av musiken är på svenska, men där finns också låtar på finska och franska.
– Les feuilles mortes är den första låten som vi spelade på minnesstunden. Chanson de Maxense är en av Claes stora favoriter, säger Korkman.
Korkman har bott i Frankrike både som barn och under en längre period i sitt vuxna liv.
Varje version är unik
Musiken har spelats in hemma hos Andersson på Busholmen i Helsingfors och i Robi de Godzinskys studio utanför Borgå. Övriga musiker är Teemu Mattson (trumpet, flygelhorn) som sedan 2005 är stämledare för UMO jazzorkesters trumpetare, Laura Airola som spelar violin och nyckelharpa samt Maria Lamminen och Robi de Godzinsky på bas. Musiken har spelats in kammarmusikaliskt med minimalt klippande och klistrande av slutversionerna.
– I de flesta låtar hade det inte ens varit möjligt – låtarna är väldigt långt improviserade, något som Claes är fantastisk på. Inte en enda version var den andra lik. De varierar ofta till stämning och ibland även till tempo.
Som psykolog är Korkman medveten om musicerandets fördelar för det psykiska välbefinnandet, både för utövare och för dem som lyssnar på musik. Men vad händer när en psykiater och en psykolog slår sina kloka huvuden ihop? – När vi musicerar är vi helt inne i musiken. Då är det bara det som gäller. Däremot föreläste vi om minnet och hågkomst vid ett evenemang i fjol och avrundade kvällen med musik.
I augusti har de en liknande beställning på kommande: på konstoch vetenskapsevenemanget Aboagora i Åbo är tanken att Korkman och Andersson ska upprepa sitt spännande koncept som inleds med minnesföreläsning och slutar med konsert.
Vi funderade faktiskt på att döpa albumet till något i stil med hågkomst eller erinran. Den innehåller mycket nostalgi, tillbakablickar, platser, människor, separationer, möten, men också mer humoristiska och lättsamma låtar. Det är högt och lågt. Julia Korkman
Bland annat på konst- och vetenskapsevenemanget Aboagora i Åbo är tanken att Korkman och Andersson ska upprepa sitt spännande koncept som inleds med minnesföreläsning och slutar med konsert.
– Vi funderade faktiskt på att döpa albumet till något i stil med hågkomst eller erinran. Den innehåller mycket nostalgi, tillbakablickar, platser, människor, separationer, möten, men också mer humoristiska och lättsamma låtar. Det är högt och lågt, beskriver Korkman.
Till hennes favoriter hör Visan om Helsingfors av Einar Englund med text av Benedict Zilliacus och Sakta vi gå genom stan, som skildrar Stockholm.
– De två bildar i mitt tycke ett roligt par, med den ofta tyngre och råare Helsingforsstämningen följd av ett lättsamt, romantiskt och vårigt Stockholm.
Den senare är ursprungligen framförd av en av Korkmans och Anderssons idoler Monica Zetterlund.
– Det var också roligt att få in Underbart är kort av min stora barndomsidol Povel Ramel.
Titellåten Kvar i mig baserar sig på en längre dikt av Andersson och har tonsatts av Julia Korkmans bror Petter Korkman. Låten var en avgörande faktor till att albumet blev till.
– Jag hade en stark känsla av att denna låt, text och reflektion över en viktig relation, och hur den förändrats genom åren, måste dokumenteras.
En nyckelperson i hela inspelningsprocessen har varit Robi de Godzinsky, som lärt Korkman mycket om hur man skapar musik.
– Vi har fört många inspirerande samtal i hans studio. Han var en drivande kraft i projektet från första stund, säger Korkman.