Släpp ingen kommunistjävel över bron
ROMAN Alexander Cavalieratos Släpp ingen jävel över bron Bonniers 2018
I sitt tidigare liv arbetade Alexander Cavalieratos som serietecknare och illustratör, men han är också utbildad historiker och, som han själv uttrycker saken, ”hooked på det förflutna”. Så det är ingen stor överraskning att han i sin debutroman Släpp ingen jävel över bron – givetvis en referens till Fänrik Ståls sägner – söker sig bakåt i tiden, och beskriver situationen i Sverige under 1940-talets första år. Stora klasskillnader, en sympati med Finland som delvis bottnade i rädsla för att själv bli nästa offer ifall grannen föll, och ett utbrett kommunisthat.
Hitler såg ännu i det skedet ut att leda Nazityskland till en stor seger i världskriget. Och många svenskar resonerade pragmatiskt eller hållningslöst, hur man väljer att se på saken, som att det oberoende av moraliska aspekter var bäst att stå på vinnarnas sida när kampen mynnat ut.
I fokus står den unga Karl, som kommit till Stockholm efter att ha tröttnat på bruksorten Hälleforsnäs i allmänhet och sin våldsamma pappa i synnerhet. Han deltar först i kommunistpartiet SKP:s möten, men söker sig när han fått tjänst som vaktmästarassistent på universitetet bort från det gamla umgänget och politiken. En orsak är också att han förälskat sig i Viola, en studentflicka som är förlovad med den äldre, välbärgade Sixten.
Också hon gör sitt bästa för att dölja sitt förflutna, sin enkla arbetarhärkomst, för fästmannen liksom för alla fina kamrater på universitetet. Men hemligheterna kan inte i längden bli orörda, må vara att resultatet i hennes fall inte leder till några större katastrofer.
Det är alltså kärlek med avsevärda förhinder, och då kommunisthatet blossar upp på allvar kan Karl inte längre mörka sin politiska bakgrund utan blir fängslad och deporterad till en interneringsplats för kommunister – Storlien, ett läger som existerat också i verkligheten. Historikern Cavalieratos har i intervjuer uttryckt sin överraskning över att det här numera så totalt tycks ha försvunnit från det allmänna svenska medvetandet.
Kanske är det helt enkelt lite pinsamt.
Lång startbana
Hans inledande beskrivningar av det kommunistiska ungdomsförbundets arbete är i varje fall nästan pamflettartad i sitt förlöjligande av ”kamraternas” attityder, och startbanan blir också allmänt taget spretig och väl lång. Men småningom kopplar han ett stadigare grepp om sitt berättande; om bränslet först varit lite fuktigt brinner det efter att ha tagit fyr riktigt bra.
Han använder sig gärna av metoden att låta läsaren förstå betydligt mer av relationsspelet och de personliga agendorna än centralgestalterna själva, och det kan i goda stunder ge en hälsosam friktion – fast det händer också att han driver spelet för långt och skriver läsaren alltför mycket på näsan. Sådana gånger blir läsningen mer av ett informationsmottagande än äventyr.
Storlien ett lyft
Men också de här dissonanserna klingar småningom ut, och kollektivskildringarna från lägret Storlien ger ett rejält dramatiskt lyft. Och den senare delen av romanen är, trots att det fortsättningsvis hade funnits plats för förtätning, som gjord för sträckläsning.
En del i det intrikata mönstret är att Violas tilltänkte man har en central roll i den olagliga organisation, Allmänna säkerhetstjänsten, vars huvudmålsättning är att på olika vis oskadliggöra kommunister och andra misshagliga element. På den här punkten är det lätt att dra en linje till Stieg Larsson och den hemliga Sektionen i Millenniumtrilogin, och då spänningen efterhand skruvas upp och Cavalieratos presterar en utmärkt slutspurt blir eftersmaken trots de samlade invändningarna god.