Sommarplaner

Får mejl från Sverige. Vännerna i Småland meddelar, att de vill skjuta fram tågresan till S:t Petersburg som vi pratat om ända sedan i fjol. Jag blir inte förvånad, men en smula irriterad på mig själv över de timmar jag redan hunnit lägga ner på planering.

”Småländska vännerna” är fantastiskt fina människor och det var jätteskoj när de förra sommaren – efter år av inbjudningar – äntligen kom hit.

Inom kort reser jag med kusinbarn till Peking. De första tio dagarna vill jag bara ägna åt honom, inte minst att besöka ställen dit turister i gemen kanske inte kommer. Sedan blir det på egen hand höghastighetståg till Shanghai. Varje möte är sedan månader tillbaka planerat med plats, exakt klockslag samt beräknad tidsåtgång.

– Det är skönt att ta dagen som den kommer och inte känna några krav, säger en av vännerna i Småland.

Försöker föreställa mig att jag i Shanghai, i en solstol på hotellets terrass, förstrött leker med tanken att eventuellt försöka kolla upp om här bor någon spännande finländare eller svensk för en intervju. Mina småländska vänner har inrutade och krävande jobb med månadslön, så visst förstår jag dem. Det som är sanning i Berlin och Jena är ju för övrigt blott ett dåligt skämt i Heidelberg.

Mejlar min skolkamrat från högstadiet i Huskvarna. Han som höll på att knarka ihjäl sig, tills han som genom ett under lade av med skiten och upptäckte att han är far till två fantastiska barn. Han svarar omedelbart att han kommer och jag vet att så blir det.

Ser fram emot att en varm juliafton, iklädd t-tröja och gitarr, tillsammans lunka ner till stranden i Eira med sallad och kyckling och storögt se på medan solen gör sina godnattbestyr.

Allt är mycket osäkert och det är just det som lugnar mig, säger Too-ticki i Tove Janssons Trollvinter. Så tänker jag också om framtiden.

Eller åtminstone försöker.