EU flyr hållbar flyktinglösning

EU måste kunna reformera asylpolitiken.

Migrationsfrågan blev för några år sedan en av de största och svåraste för EU att hantera. Det skedde rent konkret 2015– 16 då ett par miljoner asylsökande kom in i EU söderifrån, i huvudsak via Grekland och Italien. Det väckte reaktioner som har fått omfattande politiska följder och avslöjat stora åsiktsklyftor mellan människor och medlemsländer.

Också i dag anländer flyktingar som vill söka asyl till EU, men deras antal är för tillfället bara en bråkdel av vad det var för ett par år sedan. De står ändå högt på den politiska agendan. På många håll målas ett ”vi” och ”de” upp, där ”de” är migranter som hotar oss, vår kultur eller vår nation.

Då strömmen var som stridast uppstod en hel del praktiska problem i och med att den riktades till ett så begränsat område. I det skedet insåg EU att något bör göras för att lätta på trycket i framför allt Grekland och Italien. Det fattades ett beslut om att flyktingarna bör delas mellan alla medlemsländer och varje land fick en kvot att ta hand om.

Flera medlemsländer har i praktiken inte tagit emot en enda flykting ur sin kvot. Många länder motsätter sig också en ändring av Dublinfördraget, som säger att asylansökan bör behandlas i det land dit den asylsökande först anländer.

Det är ohållbart. För att få en jämnare fördelning av asylsökande i framtiden måste Dublinförordningen revideras. De EU-länder dit asylsökande i första hand anländer förmår inte ta ansvar för alla.

Det bör också ligga i Finlands intresse att få nya regler. En våg av asylsökare kan välla in över östgränsen och om det sker skulle de nuvarande reglerna kunna skapa stora problem för de finländska myndigheterna att hantera situationen utan hjälp av andra EU-länder.

Flyktingproblematiken är inte alls löst, den bara motas så att EU ska bli mindre lockande och beröras så litet som möjligt.

För exempelvis de asylsökande som inte beviljas asyl lägger vissa länder inom EU nu fram planer på att de ska skickas till ett uppsamlingsläger någonstans utanför EU för att där vänta på utvisning.

Hur människorna i de här lägren exempelvis ska kunna rikta besvär mot de negativa asylbesluten är oklart. Eftersom orsakerna till att folk flyr inte har försvunnit är det klart att ett dolt tryck existerar kontinuerligt. En ny stor ström av flyktingar kan när som helst komma till EU. Därför borde unionen äntligen hitta gemensamma regler för hur det ska hanteras.

Inrikesministermötet i Luxemburg i tisdags var ett nytt bevis på hur svårt det är. Främlingsfientliga vindar blåser och har gett utslag i flera val nyligen. Det resulterar bland annat i skärpt nationell asylpolitik, vilket givetvis ytterligare ökar problemen att hitta en lösning.

Invandrarkritiska partier har rönt framgångar i val på många håll i Europa och rädslan för att de ska växa ytterligare har fått också etablerade partier, både till höger och vänster, att skärpa migrationspolitiken. Därmed har de förstnämnda partierna de facto lyckats påverka redan som relativt små och utan att behöva ta politiskt ansvar.

EU har haft som mål att nå en ny överenskommelse om migrationen vid toppmötet i slutet av månaden.

knut som under ett par års tid bara har dragits hårdare åt plötsligt skulle lösa sig på några veckor.

Ansträngningar måste göras så att det finns en fungerande, hållbar och mänsklig modell om och när en ny flyktingvåg når EU. Då det redan är ett faktum är det betydligt svårare att hitta en lösning. Det är nu det ska göras.

Det kan antagligen inte ske utan att det ställs hårda solidaritetskrav och sätts press på de medlemsländer som visar allt vad flyktingar heter kalla handen. Alternativet är att bara en del av medlemsländerna omfattar nya regler och konsekvenserna av det tas senare.

I ett tal i München på onsdagskvällen varnade Angela Merkel för att hela EU:s bas hotas om EU inte kan komma överens om en gemensam syn på migrationen. Exempelvis rätten att röra sig fritt inom hela unionen kan då ifrågasättas.