Belastning och ljusglimtar

●●Övergödningen är Östersjöns största problem, orsakat av långvariga utsläpp av näringsämnen, främst fosfor och kväve. Näringstillförseln ökar havets produktion av biomassa. När biomassan dör konsumerar nedbrytningen syre, vilket orsakar syrebrist och frigör fosfor som lagrats i sedimenten, vilket bidrar till fortsatt övergödning.

●●Utsläppen eller ”den yttre belastningen” har tillfört havet så mycket näring att övergödningen fortsätter också fastän vi stryper utsläppen. Detta kallas populärt ”inre belastning” fastän fosforn som frigörs från syrefria bottnar kommer från våra gamla utsläpp. Den inre belastningen överskrider tidvis den yttre i omfång. Uppfattningarna om hur länge den kan fortsätta varierar.

●●Positivt är att bottnar som tidvis är syrefria binder igen den fosfor som frigjorts när sedimentet syresätts. Positivt är också att Östersjön ser ut att ha uppnått ett balanstillstånd där belastningen inte längre ökar fosformängden i havet. Omvänt betyder det att om vi lyckas minska belastningen ytterligare minskar också fosformängderna och i slutändan övergödningen.