Hus, himmel, hav i nya Köpenhamn.
Adrian Schepelern högt bland hustaken i Nordhavn i Köpenhamn. På parkeringshusets tak är det gratis att träna. Men här är dyrt att bo.
Vi hittar ingenstans att äta lunch. Nordhavn i Köpenhamn har inget gatuliv, inga reklamskyltar och spritt utplanterad grönska. De enda ljuden av barn hörs från en terrass högt uppe på den internationella skolans tak.
Men solen skiner och havet glittrar utmed kajerna. En bar i hörnet av sterila Murmanskgade och Fortkaj säljer bara vin. Tre affärsmän i välstrukna, pastelliga skjortor delar en flaska rosé i solen. En Porsche står parkerad på förbjuden plats av en ägare som tydligen har råd. Ute till havs morrar ett större tvåmotorigt pontonplan; från Langelinie kan man flyga direkt till Århus.
I Nordhavn byggs en ny jättestadsdel för 40 000 invånare på den gamla Frihavnen. Två år före sin död 1896 fick den förre sjöofficeren, hamnkapten Ferdinand Lüders sitt bygge klart här. Tyskarna hade invigt Kielkanalen och för att inte förlora rollen som Östersjöns ledande hamn till Hamburg byggde den danska huvudstaden en frihamn.
Lekplats med bästa utsikten
Gamla Lüdersvej i hamnkvarteren har bytt namn. Gatorna uppkallas nu efter hamnstäder i Europa; Antwerpen, Southampton, Cork... Lüders gamla gata heter Helsinkigade och han har i stället fått ge namn åt det innovativa parkeringshuset.
Uppe på P-Hus Lüders tak finns stadsdelens gymnastik- och lekplats dit man kan jogga nio våningar upp för en hisnande trappa på husets utsida. Utsikten är fantastisk över ett blått Öresund, vita vindkraftverk och en färdig betongram för ytterligare kvarter som ska mutas in av havet.
På takets röda gummiasfalt gör Adrian Schepelern styrketräning på räcke. Han brukar komma hit från Nørreport; workouten här kostar ingenting. Att bo här skulle däremot vara alldeles för dyrt, säger han.
– Man saknar ju också de gamla hamnkvarteren som nu är borta, slitna magasin, fulla av graffiti, säger han.
Utåt havet skymtar Tre Kronor Fort, ett mikro-Sveaborg i hamninloppet. Det enda som grumlar sommardagen är Refshaleøens låga gråa skyline av verkstäder och plåthangarer i sydost. Därifrån åkte den livstidsdömde Peter Madsen ut i en ubåt för att tortyrmörda en kvinna där ute på havets botten.
Dyra Teslakvarter
Utvecklingsbolaget By & Havn (Stad och hamn) ägs av Köpenhamn och den danska staten och driver både hamnar och nya stadsdelar. Det har inte alltid gått bra. I Ørestad närmare flygplatsen Kastrup blev bostäderna för dyra och sålde dåligt eftersom stadsdelen upplevdes som en evig byggarbetsplats.
Också Nordhavn har rykte om sig att vara dyrt.
– Ja, det är dyrt att bo här. säger Stine Tofte. För en 113 kvadratmeters nybyggd hyreslägenhet vid
Man saknar ju också de gamla hamnkvarteren som nu är borta, slitna magasin, fulla av graffiti. Adrian Schepelern Bor i Nørreport men gillar att göra workout på gymnastik- och lekplatsen uppe på ett tak i Nordhavn
Nordhavn Bassin betalar hon 20 000 danska kronor (2 700 euro) i månaden utan energi och vatten.
Nedanför hennes balkong, där hennes syster Mette och mamma Lis från Slagelse på Västsjälland sitter på besök, är det mera liv. Nere på Sandkaj solar och simmar unga utmed en citybadkaj i betong.
Stine Toftes luftiga och moderna bostad vetter mot FN-byen på den motsatta stranden, ett stort vitt kontorskomplex invigt 2013 av självaste Ban-Ki Moon. Mellan FN-husen skymtar en Oslofärjas jättelika blå stäv i nästa hamnbassäng, kommandobryggan är i jämnhöjd med hustaken.
Det har blivit oroligt på den andra stranden, säger Stine Tofte. Intill WHO och Unicef hänger ungdomar och det spelas musik på hög volym om kvällarna.
Göteborg Plads vid badkajen domineras av två sammanbyggda hus som liknar vattentorn. Men de är tidigare cementsilor byggda 1979 för bolaget Aalborg-Portland och är i dag ombyggda till en kontorsskrapa kallad Portland Towers. Där finns advokatbyråer och sedan i våras Tysklands ambassad.
Nedanför tornen solar svenskfödda Louise Krag och hennes man Torben. De har varit särbo ett tag, men hon ska flytta hem från Luxemburg. Och en option är att de tillsammans flyttar från Østerport utåt havet till Nordhavn.
Kajaker i höghusen
Havet har lockat Susan Munklöf att flytta hit. I P-hus Lüders stiger hon ur en stor SUV och har bland de gråa körramperna famnen full av gröna tomatplantor. Husen här har gräsmattor på taken och Susan Munklöf har ett drivhus.
– Och så ska jag och min man ut med våra havskajaker om någon timme, säger hon.
Nere på kajen kommer en grupp medelålders män svettiga i land efter en 21 kilometers kanotrunda ut med strandlinjen neråt Sydhavn. Parkeringshuset har cykelgarage, men också kajakförråd.
P-hus Lüders är som också landmärket Frihavstårnet en del av stadsdelens smarta elnät. Parkeringshusets inre har en maskinhall med ett jättebatteri för närmare 500 kilowattimmar för att jämna ut elkonsumtionen. Flera av husen har också vattentankar för värmelagring.
Ultralåg värme och hybridlösningar
Hos Energylab vid nästa bassäng norrut ber projektledare Christoffer Greissen om ursäkt för att det är shorts på jobbet i dag. Uppe i förra Packhus 47 på Sundkaj leder han, nästan som på en kommandobrygga i den strålande försommaren, ett energiprojekt för stadsdelen. Den danska staten har tillsammans med ABB och Danfoss som ledande industriparter pumpat in 143 miljoner danska kronor (19 miljoner euro) för att testa och demonstrera energismart boende.
Flera projekt är hybridprojekt. Husens egna solpaneler, värmeåtervinning och de boende själva med sina val bidrar till att energi används effektivare. Många förbinder sig att pruta på sin energiförbrukning i upp till 10 timmar i sträck för helhetens skull.
– Vi experimenterar med ultralåg fjärrvärme på bara 45 grader som husens egen energiproduktion, energilagring och spillvärme höjer till 55-60 graders standardtemperatur, säger Christoffer Greissen.
En av de största ”prosumenterna” här är den blåtonade Copenhagen International School intill kryssningsterminalen. Skolans hela fasad består av över 6 000 kvadratmeter lätt olika vinkelställda solpaneler. I stadsdelsprojektet ingår också att mata in spillvärmen från en stormarknad i det lokala smarta energinätet.
Vi hittar en affär till sist. Med hårt inplastade lunchsallader sätter vi oss i solen vid en kanal med två ensamt guppande motorbåtar och känner oss som figurer i broschyren över hur allt ska bli när det är klart.
Vi experimenterar med ultralåg fjärrvärme på bara 45 grader som husens egen energiproduktion, energilagring och spillvärme höjer till 55-60 graders standardtemperatur.
Christoffer Greissen
Projektledare vid Energylab